Förskoleavdelningen – en lokaltidningsredaktion

Innan jag blev förskollärare var jag journalist. Jag har jobbat på många olika sorters tidningar på olika positioner, som alla har lärt mig mycket om tidningsskapande och den verklighet som tidningarna strävar efter att återge. En alldeles speciell erfarenhet är det att jobba på en lokaltidningsredaktion. Få medarbetare ska täcka en hel kommun eller bygd och man får skriva om allt möjligt. Jag menar verkligen ALLT. Politiska beslut och beslutsvägar, näringslivets upp- och nedgångar, skola, olyckor, kändisar på besök … you name it. Tidningen var där.

För oss som jobbar/-ade på lokaltidning innebär det att man måste vara ständigt nyfiken och följa med i vad som händer. Det man lär sig själv är en fördjupad förståelse för hur lokalpolitik fungerar, från förslag hela den ibland mycket långa och krångliga vägen till färdigt beslut.  Man får en överblick över näringsliv, infrastruktur, jordbruk, miljöarbete och kultur. Jag har skrivit om kommunpolitik, kaninhoppning, föreläsningar, avloppsrening, rättegångar, nyfödda och avlidna. På journalistutbildningen nöts in vad som händer med misstänkta brottslingar; polisen anhåller, åklagare häktar och domstol dömer. I det svenska rättssystemet är det ingen som arresterar.

Kanske är min viktigaste erfarenhet från livet som journalist, och kanske åren på lokaltidningsredaktioner i synnerhet, är att se hur enskilda individer hänger ihop med samhället i stort. Jag har sett i det dagliga arbetet hur viktiga grundlagarna är; både offentlighetsprincipen, att olika dokument på myndigheter är tillgängliga för alla ger en transparens och möjlighet att påverka och yttrande- och tryckfriheten, som gör det möjligt att diskutera förhållanden offentligt. Att man (när det fungerar) verkligen är medborgare i ordets fulla bemärkelse.

Att demokrati innebär att samhället, det är vi allihop, tillsammans.

På min utbildning stötte jag tidigt på Reggio Emilia-filosofin. I beskrivningen av Reggio Emilia-filosofin kände jag igen arbetssättet på en lokaltidningsredkation. Inom Reggio Emilia strävar man efter en förskola mitt i världen, där förskolebarnen är medborgare med lika stort värde som alla andra. Reggio Emilia betonar också vikten av nätverk ut i samhället och föräldrarnas delaktighet i förskolan. Bilden av barn som kompetenta, som forskare och kulturskapare, och pedagogerna som medforskare och medskapare rimmar väl med samspelet mellan beslutsfattare, medborgare/läsare och tidningsredaktionen.

Reggio Emilia bygger på att barns erfarenheter är viktiga, och att vi som pedagoger ska vara lyhörda för barns nyfikenhet och ta tillvara på den. Nyfikenhet är också ett nyckelbegrepp om man jobbar på lokaltidning. Att man läser lapparna på affärens anslagstavla. Att man ser eller hör något och frågar sig Vad är det? Varför gör de så? Stämmer det verkligen?

När jag var lärarstudent och berättade om min vision fick jag ofta kommentarer om att det blir alldeles för omständligt. Det är en mycket stor apparat att ta med alla barn på lokalbussen och åka in till centrum. Att min lokaltidningsredaktion-förskola var orealistisk. Nu i det praktiska arbetet i barngruppen ser jag tydligare att man absolut inte måste åka in till stan. När vi hittar en insekt på förskolegården och tar reda på att det är en vårtbitare, när vi spanar in folk från parkförvaltningen (?) som hugger gräset på ängen utanför gården med röjsågar och samlar ihop det, när vi går ner till stranden och ser en märklig båt på ganska nära håll och går in på lokaltidningens hemsida för att kolla upp vad det är, då jobbar vi som en lokaltidning med att samla in stoff. De återkommande brandövningarna ger också anledning till spännande samtal och forskning om hur samhället fungerar.

Det är den ena sidan av hur en förskola kan liknas vid en lokaltidningsredaktion.

Den andra sidan är dokumentationen. Minnet är bedrägligt. I mina reporteranteckningar har jag ibland hittat en helt annan bild av en intervju eller ett skeende än den jag mindes. Foton och film ger ytterligare stöd för minnet. När vi sysslar med pedagogisk dokumentation, reflekterar över det vi har sett och dokumenterat och går vidare med det i barngruppen, då jobbar vi som en lokaltidningsredaktion och samtidigt är det vad jag förstår kärnan i Reggio Emilia-filosofin.

Varför är det här så viktigt då? Jo, därför att det handlar om demokrati i ordets djupaste bemärkelse. Styrdokumenten tar avstamp i att förskolan vilar på demokratins grund. Målet med hela värdegrunden i styrdokumenten är att banren ska känna ansvar och intresse och på sikt aktivt delta i samhällslivet (Lpfö 98 rev 2010, sid 4).

Vet man hur en demokrati fungerar inser man att man har möjlighet att medverka till förändringar. För att kunna göra det måste man också veta hur man ska göra och vart man ska vända sig. På ett djupare plan måste man ha en så stark känsla av sitt eget värde att man inser att man är en del av samhället – att samhället inte är något abstrakt som pågår utanför.

Kanske minskar då risken att man som medborgare känner maktlöshet, utanförskap och utslagning.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Förskoleavdelningen – en lokaltidningsredaktion

  1. Ping: Demokrati på förskolenivå | Vara växa leva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s