Igår såg jag filmen The Post, i regi av Steven Spielberg. Den handlar om hur tidningen Washington Post kommer över hemliga dokument, The Pentagon Papers, som visar att USA fortsätter skicka ut soldater i Vietnamkriget, och låter kriget fortgå mot bättre vetande. Huvudpersoner i filmen är Washington Posts chefredaktör Ben Bradlee (Tom Hanks) och ägare/ansvarig utgivare Katherine Graham (Meryl Streep).
Ett bärande dilemma i filmen är huruvida Washington Post ska ta risken att publicera de glödheta uppgifter som finns i dokumenten eller om tidningen ska fortsätta som dittills att vara en loj, provinisiell blaska som fokuserar på kändisbröllop. Konkurrent-tidningen New York Times publicerade uppgifterna och fick rättsliga påföljder.
Bradlee vill publicera, Graham är mer tveksam, något som hänger ihop med att hon är mycket god vän med försvarsministern McNamara. Blir de åtalade riskerar tidningsledningen hårda fängelsestraff och hela tidningens existens hänger på en skör tråd. I en minnesvärd replik konstaterar Bradlee att även om de inte publicerar dokumenten är det slut med Washington Post, eftersom tidningen då ger upp den fria journalistiken, det som är pressens uppgift, i den amerikanska konstitutionen reglerat i The First amendment, första tillägget. Pressen ska slå vakt om de som styrs, snarare än de styrande.
Jag är ingen expert på tryckfrihetslagstiftning, men Sverige lär ha världens mest långtgående tryckfrihetslagstiftning. Tryckfriheten är skyddad i grundlagen, och det är även olagligt för offentliga instanser att försöka efterforska en tidnings källor, meddelarskyddet.
Som journalist och ansvarig utgivare har jag själv flera gånger känt mig tacksam för lagstiftningen och i skydd av den publicerat nyheter för mina läsare som har avslöjat missförhållanden om myndigheter och näringsliv, och, för min del, kopplingar mellan dem.
Trots att detta lagliga skydd finns väljer Lärarförbundet att backa från de journalistiska principerna och göra om förbundets tidningar till glättigt kommunikationsmaterial, där man som läsare inte har en aning om trovärdigheten. Det urholkar hela Lärarförbundets trovärdighet och på sikt demokratin. Jag hoppas att ledningen inom Lärarförbundet inte riktigt förstår konsekvenserna av vad det är de sysslar med. Och för den händelse att jag har rätt vill jag uppmana dem att se filmen The Post och hela tiden har Lärarförundets egna tidningar i åtanke.
Vara växa leva 