Demokrati på förskolenivå

”Förskolan vilar på demokratins grund.” Så lyder den allra första meningen i förskolans läroplan. Den senaste tiden har det varit både diskussion och förvirring kring grundläggande demokratiska värden. Dubbelmordet på Ikea i somras höjde krav på att publicera namn på gärningsmannen/männen, och det fanns misstankar om att media mörkade känsliga uppgifter, att de gick i maktens ledband. Det hela går tillbaka till den världsbild som bloggaren ”Julia Caesar” tydligen har ägnat sig åt att sprida, nämligen att samhället är några andra, något som vill den enskilde illa. Att andras behov går före de egna, på ett godtyckligt och orättvist sätt. Att man som privatperson är maktlös, utan inflytande och – utanför.

Jag kan förstå att man upplever ”samhället” så. Man kan lätt se det som att vi lever i en mobbningskultur där det gäller att se om sitt eget snarare än att samarbeta och hjälpas åt. Det kan vara en mycket hård värld för den som inte är hel och frisk och har god ekonomi. Men samarbetet finns ju också! Och då tänker jag på vad demokrati egentligen är. Jag tänker på att vi inom förskola och skola ska ”grundlägga och förankra de värden som vårt samhälle vilar på” som det står i förskolans läroplan.

En av de bästa förklaringarna på vad demokrati är tycker jag ges i barnprogrammet ”Från A till Ö” där Hedvig (Birgitta Andersson) frågar dåvarande statsministern Olof Palme vad demokrati är. Så här säger han ungefär:

Demokrati betyder folkstyre. Du och jag och alla andra ska ha rätt att vara med och bestämma – när det gäller att välja folk till riksdagen och kommunerna, men även på jobbet och i vardagslivet. För att det här ska fungera måste du ha rätt säga din mening och försöka övertyga andra om din mening, men också förstå och respektera att andra kan tycka olika. Djupast sett utgår det här från att vi alla har samma värde och samma rätt i samhället. Förstår du? (länk till Youtube)

Frågor om demokrati blir aktuella på olika sätt i förskolans vardag. Att det är viktiga frågor slås fast av styrdokumenten. Ändå kan jag uppleva att det saknas kunskap om vad demokrati egentligen innebär på djupet. Med mina dubbla yrkesidentiteter som journalist och förskollärare har jag fått frågor av kollegor om varför man inte sätter ut namn på gärningsmän direkt, men att man hittar dem på Flashback. Mitt svar var att det inte är medias sak att döma brottslingar och att demokrati innebär att man är oskyldig fram tills ens sak är prövad och avgjord i domstol. Eftersom alla människor har samma värde är det också oförenligt att ange en misstänkt gärningsmans nationalitet om det inte har med brottet att göra, precis som man inte anger gärningsmannens religion, sexuella läggning eller eventuella funktionshinder.

Många barn i förskolan är intresserade av poliser och tjuvar. Då är det viktigt att komma ihåg att poliser inte sätter folk i fängelse hur som helst (för i så fall kan ju vem som helst bli kastad i fängelse för vad som helst, något som också sker i diktaturer). Innan någon eventuellt blir dömd till fängelse äger en rättegång rum. Det är svårt att förstå, men en viktig del.

Viktigt på ett mer grundläggande sätt är att barn och elever uppfattar sig själva som medborgare med lika värde och samma rätt i samhället som alla andra, och tar med sig den uppfattningen upp i vuxenlivet. Att barn får känna att deras åsikter har ett värde och att de får känna sig inkluderade.

Själva konstruktionen av samhället, med förskolor i bostadsområdena, skilda i både rum och utförande från deras föräldrars arbetsplatser – och de gamlas arenor – underlättar inte för detta. Tanken finns inom Reggio Emilia-filosofin enligt vilken förskolan ska vara mitt i världen, och i ständig kontakt med omvärlden. De första Reggio Emilia-förskolorna startade också i samband med slutet av andra världskriget, med ett uttalat syfte att fostra demokratiska medborgare för att förhindra framtida krig. Det borde vara enklare om förskolorna fanns i närmare anslutning till de vuxnas värld.

Man får försöka göra så gott man kan under de förutsättningar den egna arbetsplatsen har. Här har jag utvecklat mina tankar om likheten mellan en förskoleavdelning och en tidningsredaktion.

På förskolorna handlar det om att göra barnen delaktiga, och ge dem inflytande anpassat efter ålder. Men också i den löpande verksamheten tänka på att bemöta barn respektfullt och lika. Att inte besvara frågan ”Varför?” med ”För att jag säger det!” eller ”Nu gör du som jag säger!” utan ge sig tid att motivera varför. Även om man inte tror att barnet förstår hela innebörden av det man säger kan det förstå att det är värt att resonera med.

I grund och botten handlar det om tillit. Tillit till barnen, och till medmänniskor. En tro på att vi människor i grund och botten är sociala, vill och kan förstå och samarbeta.

Annonser
Det här inlägget postades i demokrati, se barnet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s