Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand duckar för kritiska frågor om omorganiseringen av Lärarförbundets tidningar och dess försvagning av demokratin, något tidningen Journalisten tidigare har rapporterat om. På sin ordförandeblogg har emellertid Johanna Jaara Åstrand lagt ut ett inlägg där hon säger sig presentera fakta.
Redan i ingressen reagerade jag: ”Vi måste vara beredda att förändras i takt med omvärlden” skriver Jaara Åstrand.
Frågan är: Vilka förändringar menar hon? På hennes Facebooksida utspelar sig följande.
Min reaktion:
Det kanske stämmer, men jag tycker inte att förändringarna med inskränkt mediafrihet i Polen, Turkiet, Ungern, Ryssland och kanske USA är något att sträva efter.
Johanna Jaara Åstrand svarade på det: Inte jag heller!
Jag:
Men Johanna det är ju den vägen du låter Lärarförbundet gå. Som du försvarar. Genom att, i landet med världens mest långtgående tryckfrihetslagstiftning belägga ett fackförbund med självcensur! Och inte vilket som helst utan ett som organiserar demokratins förkämpar – lärarna.
Inget svar på det.
Jag presenterade mig:
Jag är medlem i Lärarförbundet och har tidigare arbetat som journalist. Jag varit ansvarig utgivare för en föreningstidning i 15 år. Då och då har jag behövt förklara för föreningsstyrelsen varför en oberoende redaktion spelar en så avgörande roll för demokratin: Det bara är när en tidning drivs på journalistiska premisser, med såväl tryckfrihetslagtiftningen som journalisternas eget etiska regelverk som trovärdig journalistisk är möjlig. Representanter från förbundsstyrelsen och kommunikationsavdelningar har en annan agenda.
Johanna Jaara Åstrand skriver på ett annat ställe i tråden på sin Facebooksida:
Om våra 24 anställda journalister upptäcker oegentligheter som inte våra 600 förtroendevalda och externa revisorer i förbundet upptäcker så hoppas jag att de lyfter det. Men det är inget huvuduppdrag.
Det visar på en enorm okunskap om vad tidningsredaktioner sysslar med att överlåta granskning på enskilda medlemmar och revisorer, ja närmast ett förakt för de egna journalisterna. Jag ställde frågan:
Om du hoppas att de lyfter oegentligeheter inom förbundet, varför driver du igenom förändringar som gör det svårare?
Johanna Jaara Åstrand har inte heller besvarat denna mycket befogade fråga från Jonas Nordling:
Jag har förstås ingen åsikt om hur ni levererar medlemsnytta, men min förvirring kvarstår: hur kan full redaktionell integritet utlovas samtidigt som samplanering med utomstående är ett krav? Vad betyder ”inte otillbörlig påverkan” i detta sammanhang? All påverkan från utomstående är väl per definition otillbörlig om integriteten ska fredas?
Jag ställde följdfrågan:
Vad är poängen att försvåra deras respektive arbeten med att blanda ihop yrkesgrupperna?
Vi väntar fortfarande på svar.
Och idag skriver Journalisten att en extern konsult placeras på tidningsavdelningen för att rapportera direkt till förbundet. En spion alltså, som till skillnad från journalister inte är bunden av källskyddet vilket gör att det journalistiska arbetet lamslås. Det här blir värre och värre.
Vara växa leva 