Tystnad och slutenhet präglar Lärarförbundets agerande kring omorganisationen av förbundets tidningar.
Lärarförbundet stryper den redaktionella friheten genom att koppla samman kommunikationsavdelningen med redaktionerna för förbundets tidningar. Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand har på Twitter sagt sig vara för kvalitetsjournalistik, men visar i handling på motsatsen. Begriper hon inte att kvalitetsjournalistik är helt oförenlig med ”samarbete” med förbundets kommunikationsavdelning?
”Se till att ingen sammanblandning kan ske av redaktionellt material och reklambudskap.” Så står det i Spelregler för press, radio och TV, frivilliga regler som tar upp frågor som inte omfattas av tryckfrihetsförorningen. Att man som journalist inte tar uppdrag av andra än den egna redaktionen (inte kommunikationsavdelningen, exempelvis) är en garant för en korrekta nyheter och trovärdighet.
Johanna Jaara Åstrand hävdar också att de på Lärarförbundet är ”väldigt öppna”. Jag håller inte med. Som medlem i Lärarförbundet efterfrågade jag själv dokumenten om beslutet om att vingklippa redaktionerna så fort jag hörde talas om det hela, den 17 januari. Det är snart två veckor sedan och jag har inte hört någonting. Andra medlemmar berättar om att de möts av telefonsvarare när de försöker ringa, eller standardsvar.
Tidningen Journalisten har också sökt Lärarförbundet för att, i god pressetisk ordning, låta dem bemöta avgående tidningschefens påståenden om att Lärarförbundet är ”antifackligt” och ”odemokratiskt”. Den enda gången Journalistens reporter fick kontakt med Lärarförbundets kanslichef var när hen ringde upp Journalistens reporter av misstag och så fort hen förstod var hen hade hamnat, hävdade att hen hade ringt fel.
Det går inte att förena tidningsredaktioner med en kommunikationsavdelning. Då upphör tidningsredaktionerna att existera, eftersom de inte kan fullfölja sitt demokratiska uppdrag att granska makten, också den egna makten, och att göra detta i skydd av tryckfrihetslagstiftningen och ett ansvarig utgivarskap på journalistiska premisser. Alltihop blir då kommunikationsavdelning. Turerna kring tidningschefen Annica Grimlunds avgång är ett typexempel på en händelse inom Lärarförbundet som skulle behöva en ordentlig journalistisk granskning.
Vidare: Vilken roll har konsultbyrån Reformklubben och Lärarförbundets kommunikationsavdelning? Jo det visar sig att kommunikationschefen på Lärarförbundet, Ida Strutt, tidigare har varit PR-konsult på den konsultbyrå som ligger bakom förändringarna på Lärarförbundet, Reformklubben. Hon har till och med varit med och grundat Reformklubben. Hon förnekar emellertid att hon har något med Reformklubbens arbete för Lärarförbundet att göra.
Att ett fackförbund sluter sig på detta sätt är djupt oroande. Det är vi medlemmar som utgör själva fackförbundet. Nu stängs vi ute, både direkt genom att vi nekas insyn i vårt eget förbund, och indirekt eftersom man också tar ifrån oss den så viktiga interna journalistiska granskningen, det som borde vara vår främsta kanal för insyn i Lärarförbundets inre arbete, en garant för transparens.
Lärarförbundets agerande är totalitärt och hör inte hemma i en demokrati, minst av allt i den yrkeskår som står för förnyandet och upprätthållandet av demokratin – lärarna.
Att Lärarförbundet bara följer på den inslagna väg som Lärarnas riksförbund har gått gör bara det hela ännu mer tragiskt.
Vara växa leva 