Bojkotta begreppet curlingföräldrar!

”En curlingförälder är en mamma eller pappa som vill sitt barns absolut bästa och är beredd att gå långt för att se till att det blir så. Barnet ska ha det bra. Roliga aktiviteter, pedagogiskt dagis, bra skola, stimulerande kompisar, utvecklande fritidsaktiviteter och så vidare. Inget ska hindra framskridandet och om det ser ut att finnas hinder i vägen så rycker curlingföräldern ut med sopborsten på isen.”

Så skrev Maria Carling om curlingföräldrar i Svenska Dagbladet i januari 2004. Det var precis då ordet curlingföräldrar började spridas i Sverige. Begreppet kommer från den danske psykologen Bent Hougaard som blev så till den grad provocerad av ett barn på ett danskt dagis som kallade honom rövhål och till slut sprkade honom där bak att ilskan räckte till en hel bok och en massa föreläsningar.

Det som provocerade Bent mer än allt annat verkar ha varit att barnet sa ”Du bestämmer inte över mig”. Efter allt pojken visste hade han rätt i sak. Hougaard var inte personal på dagiset i fråga. Varför ska han ta order av Hougaard bara för att han är vuxen och pojken barn?

En annan sak jag undrar är hur Hougaard kom att ta pojkens beteende som ett tecken på att han blivit för mycket servad av sina föräldrar. Upprinnelsen till konflikten mellan Hougaard och pojken var att pojken kastade sand på två andra barn. Hougaard tog saken i egna händer och tog ifrån pojken hinken och spaden och satte upp dem på taket på ett skjul.

Att barn beter sig på det sättet och har ett så grovt språk kan också tyda på att det är olyckligt. Det finns ett fint citat om det i Kerstin Vinterheds biografi över Gustav Jonsson på Skå (Tidens förlag 1977), som jag tyvärr inte hittar just nu. Men jag hittar ett citat av den legendariska journalisten Bang från när hon besökte Barnbyn Skå i slutet av 1940-talet. Barnbyn Skå var på den tiden ett hem för vanartiga barn:

”Det är ingen svårighet att hitta dit, för jag får sällskap på vägen av en som bor där. Han är åtta år, har hela huvudet fullt av vitkrulliga lockar och är söt som en liten ängel. Ängeln stannar på skogsstigen, kikar upp på mig med glittrande blå ögon och säger:

– Vad heter du, käringdjävel?”

Bang hade tydligen betydligt större fattning och klokhet än Hougaard för hon skriver vidare:

”Man svarar hövligt och lär sig snart att detta är en vanlig konventionell fråga som kräver ett hyfsat besked.”

Barnen på Skå kom från eländiga miljöer, med missbruk, fattigdom och misshandel. De var sannerligen inte curlade, snarare begreppets raka motsats.

Idén att det är skadligt för barn att ha det för bra är gammal. Det finns många belägg för att provinsialläkare och andra myndighetspersoner har tyckt att föräldrar är för släpphänta och skämmer bort barnen. Den myten spinner Svt vidare på i sin så kallade realityserie om ungdomar som påstås vara curlade – bortskämda – av sina föräldrar. Nu visar det sig att rekryteringen av deltagare i serien till största del har gjorts på en sida för jobbsökande statister och dokusåpastjärnor in spe. I tisdagens Studio Ett berättar en mamma till en av deltagarna i Ung & Bortskämd att hon har blivit regisserad i inspelningen, något som Svt nekar till.

Det är tråkigt att Svt glider på begreppen reality som motsättning till dokumentär och att tittarna luras tro att detta är på riktigt. Men det värsta är att myten om att det är skadligt att skämma bort sina barn förs vidare. Visst, att klä på barn, hämta glas med vatten och andra saker åt sina barn som barnen är stora nog att klara själva är ju dumt förstås. Och kanske man ibland ska komma ihåg att en utvilad förälder kan vara till mer glädje för ens barn än en som stannar uppe halva nätterna för att hinna alla åtaganden. Men det berättigar inte att man hånar föräldrar som vill sina barns väl med det förlöjligande ordet curlingföräldrar.

Det blir inte små gränslösa despoter av barn som möter kärlek och omtanke.