Ifrågasättande av Reggio Emilia-inspirerad pedagogik i ny lic-avhandling

Reggio Emilia-inspirerad pedagogik, med synen på barn som kompetenta kunskaps-skapare och pedagogerna som lyssnande medforskare, pedagogisk dokumentation och miljön som den tredje pedagogen som betydelsefulla inslag, har fått stort genomslag i svenska förskolor och på förskollärarutbildningar, så till den grad att den nu kan betraktas som tongivande. Trots det har inte mycket utvärdering gjorts.

Jag själv mötte Reggio Emilia som ett självklart inslag i min utbildning i början av 2010-talet och har sedan också förväntats arbeta med dessa metoder. För mig har Reggio Emilia funnits inom förskolans värld lika länge som jag själv har varit där – det är inget nytt som har kommit in i efterhand.

Ofta har naturvetenskapliga ämnen varit i fokus för intresset och jag kan ha dokumenterat (jag var ju faktiskt journalist tidigare) och stöttat barns utforskande av hävstångsprincipen, centrifugalkraften eller gravitationen. Jag har lyssnat på barnen, fotograferat och ställt frågor och haft frågan HUR GÅR VI VIDARE? i neonbokstäver innanför ögonlocken. En timme senare har barnen helt lämnat ämnet och övergått till att intressera sig för något annat. De svarar pliktskyldigast och kortfattat på mina frågor men vill mest av allt fortsätta att leka med det de håller på med för stunden. Den fina pedagogiska dokumentationen, där jag är barnens medforskare och vi gemensamt tränger allt längre in i naturlagarna, vecka efter vecka och föräldrarna också kommer med och med lysande ögon ägnar sig åt fysikaliska fenomen – har inte uppstått. Och jag har känt mig misslyckad som pedagog.

Då läser jag Sara Folkmans färska licentiatavhandling Distans, disciplin och dogmer – om ett villkorat lyssnande i förskolan som är just en studie av lyssnandet i Reggio Emiliainspirerad pedagogik. Den gör visserligen att jag känner mig bekräftad, men också ganska beklämd. Folkman har intervjuat pedagoger och barn på Reggio Emiliainspirerade förskolor om vad lyssnande är.

Den Reggio Emilia-inspirerad pedagogiken så som pedagoger och barn berättar om den, och även som den uttrycks i litteraturen framstår som motsägelsefull. De Reggio Emilia-inspirerade förskolorna där Folkman har intervjuat 18 barn och 19 vuxna är i flera fall stora enheter med stora barngrupper och arbetslag och med lösningar i arkitekturen som innetorg och stationer för olika typer av lek. Tiden är också starkt strukturerad med tid för olika aktiviteter. Tanken är att ge öppenhet och frihet, att barnen ska kunna styra var de vill vara, men när rummen är fulla förhindras barnen att göra det de vill. Det som skulle ge makt ger snarare uttryck för maktlöshet. De 18 intervjuade barnen ger en samstämmig bild av att det är fröknarna som bestämmer och att det inte är lönt att säga emot en fröken.

Lyssnandet sker efter en viss teknik som skapar distans, menar  Folkman. Tekniken leder bort från det omedelbara och spontana, eftersom syftet med pedagogens lyssnande inte primärt är att tona in och bekräfta, utan att få uppslag till hur man går vidare, och hur man kan leda in barnens intresse på lämpliga områden. På så sätt skapar inte lyssnandet närhet utan distans. När barnen får förklara vad lyssnande är nämner flera snarare lydnad, att man ska lyssna på fröknarna.

Flera pedagoger berättar att de aktivt undviker att barnen skapar anknytningar till dem. Även om relationer nämns som viktigt i Reggio Emilia-filosofin finns det inslag som förhindrar relationer. Det snarare är flyktiga möten som premieras.

Omsorg är inte i fokus. I barnens berättelser lyser omsorgshandlingar fram som enstaka, lysande tillfällen, då de fick hjälp med kläderna eller plåster på ett sår. Jag tolkar att i strävan att få barnen själva att inse hur kompetenta de är (och i reell brist på vuxna) skjuter pedagogerna över målet och lämnar barnen därhän. De får trösta sig själva när de är ledsna annat än i undantagsfall. En pedagog säger om sig själv att hen är ”stenhård” på att barnen ska klä på sig själva. Docklek står inte högt i kurs. så här säger en pedagog:

”Förskolan är inte ett kompenserande hem utan ett komplement. Det här med dockor har inget värde för mig, det är kanske därför jag inte brinner för hemvrån.”

Den allvarligaste motsägelsen mellan idealen inom Reggio Emilia och de uttryck filosofin tar på förskolorna är kanske huruvida grundantagandena om att fostra till frihet och medborgarskap och bejakande av olikheter inte kommer till uttryck i förskolorna. Pedagoger i Folkmans undersökning vittnar om att det inte finns utrymme att diskutera Reggio Emilia i sig själv. Oliktänkande sägs inte ha förstått, vara motsträviga eller kvar i det gamla. En del tystas ner eller förmås att flytta.

Det ska bli mycket intressant att se om Folkmans undersökning leder till att det blir någon debatt om stora arbetslag och barngrupper. Min egen i grunden positiva inställning till Reggio Emilia har fått sig en rejäl törn, dels av mina egna erfarenheter att pedagogisk dokumentation inte fungerar i praktiken som det var tänkt, men också för vad särskilt de intervjuade barnen i Folkmans undersökning berättar:

”Förut hade vi bilar på den här hemvisten, men nu har de flyttat till andra hemvisten”

”(Hemma är det roligt att) leka med dockor att de är bebisar! En heter Fifi och så har jag två pojkar och första pojken har bara en mössa som bara ramlar av hela tiden! Och hemma har jag massor av fina monst- rar! På förskolan finns bygg och sådant där material och mattor så vi kan vila och filt. Inte dockor. Jag brukar hämta små dockor till dagis för man ska inte ta med sig stora saker.”

”En bra fröken är en snäll fröken som hjälper en om man har slagit sig eller har tappat bort sitt kludd till sitt namn. Men en fröken ska inte hjälpa till och leta efter ens namn. Då får man leta i den blåa korgen bland jätte jättemånga namn. Men vet du om man inte hittar det då har man inget namn.”

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ifrågasättande av Reggio Emilia-inspirerad pedagogik i ny lic-avhandling

  1. Maria B Hurtig skriver:

    Bra med diskussion. Frågan är om det är ett Reggio-problem eller bara en dåligt fungerande enhet? Som pedagog måste man själv leta efter metoder som fungerar. Att skylla allt på Reggio låter oseriöst. Vår uppgift är att skapa något bra. Står inget i läroplanen om Reggio. Jag har sett reggio-förskolor som verkligen kan skapa bra och funktionell dokumentation.

  2. varavexaleva skriver:

    Tack för din kommentar! Forskaren har intervjuat pedagoger och barn vid totalt 6 förskolor som lottades fram bland de förskolor i regionen som tydligast profilerade sig som Reggio Emilia-inspirerade. Sedan intervjuade hon tre pedagoger och tre barn vid varje enhet. Det är alltså ett hyfsat slumpartat/representativt urval ur gruppen ”Reggio Emilia-inspirerade förskolor”. Läs mer om processen i avhandlingen.
    Avhandlingen handlar inte om förskolan i stort.
    Mycket i kapitel 2.6 i läroplanen är i princip pedagogisk dokumentation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s