Amning inget hinder för förskolestart

Av Marit Olanders

”För att underlätta för Er och Ert barn när det börjar närma sig inskolning på Förskolan har vi en del tips och önskemål” skrev Stockholms stad på sin hemsida. Ett av målen var ”• Att ni har slutat amma på dagtid.”

Föräldrar reagerade och nu är sidan där det stod tidigare i veckan, borta.

Det finns nämligen ingen forskning som stöder uppfattningen att amning gör inskolning svårare. Den enda som, mig veterligen, har forskat i ämnet amning av förskolebarn är jag själv. I vintras skrev jag mitt examensarbete på förskollärarutbildningen, under rubriken ”Amningen känns så skör på ett annat vis” Hur kvinnor som ammar förskolebarn upplever bemötandet av förskolornas pedagoger. Den är publicerad på Diva-portal.

Jag använde kvalitativ metod och intervjuade tio kvinnor som hade/hade haft barn som ammades medan de var inskrivna på förskola, med personalens vetskap. Kvinnornas berättelser analyserades med hjälp av innehållsanalys. Det är en objektiv, systematisk metod att sammanställa sitt material för att få syn på framträdande teman.

Frågeställningarna rörde hur kvinnorna upplevde förhållandet till och bemötandet av förskolans pedagoger och hur de upplevde sin situation. Det vanligaste bemötandet var tystnad. Att olika familjer har olika vanor för godisätande kan man prata om, men inte amning. Ett ofta återkommande tema var att samtliga kvinnor kände sig utsatta på grund av sin amning. Genom att fortsätta amma efter barnens ettårsdag hamnade de utanför amningsnormen. Jag trodde jag var ”normal”, sa en kvinna, men hon fann till sin förvåning att hon genom att fortsätta amma hamnade utanför normen.

För en kvinna blir inskolningen av hennes barn långdragen, och det skylls då på amningen. En annan kvinna berättar i förtroende för en pedagog att hon känner sig trött, och då kopplar pedagogen genast det till att hon ammar bägge sina barn, vilket kvinnan själv upplever som givande. En kvinna berättar att förskolans pedagoger sa till hennes dotter att hon borde sluta med amningen. andra är oroliga för att om det hade blivit problem, att dessa skulle ha skylts på amningen.

För informanterna är amningen något trevligt och givande de har tillsammans med sina barn – som av majoritetssamhället uppfattas som tabu och omgärdas av fördomar. Att få kritik för amningen kan vara känsligare än att exempelvis få kritik för uppfostringsfrågor.

Amning kunde få skulden för problem med inskolning, mat eller sömn. En del kvinnor befarade att om något i förskolevistelsen inte hade fungerat så hade amningen utmålats som problemet. Det kan passas in i diskurser om ”barn idag” som egoistiska och ”föräldrar idag” som oförmögna att sätta gränser och jämföras med hur lärare kan koppla enskilda elevers problem till deras etniska tillhörighet.

Flera informanter beskriver sig själva som mer känsliga för sina barns gråt än pedagogerna. Psykologisk och neurobiologisk forskning bekräftar att ett lyhört bemötande är avgörande för barns utveckling. I ett mångkulturellt samhälle är det också av stor vikt att inse att det inte finns obestridliga objektiva sanningar och att man snabbt kan kolla upp uppgifter via internet. Eftersom amning av barn över året så sällan syns så kan det vara chockerande första gången man ser ett större barn ligga vid sin mammas bröst. Men om synen på amning av större barn normaliseras kan en integration av amning av förskolebarn i samhället ske.

Hur man reagerar på barns starka känslomässiga uttryck kan ha att göra med hur vi själva behandlades som små. Det här är något som man också kan behöva prata öppet om i arbetslaget eller med handledning.

De tio informanterna hade tillsammans 21 barn, varav studien tog upp 14 barn. Sju av dem ammade fortfarande vid tiden för intervjun, och de som hade slutat amma hade gjort det vid 2,5-7 års ålder. Barnen hade börjat i förskolan vid 12-43 månaders ålder, medianålder 20 månader. Flera av de intervjuade kvinnorna menar att de undgick kritik för sin amning eftersom deras barn anpassade sig så bra till förskolan.

Annonser
Det här inlägget postades i amning, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Amning inget hinder för förskolestart

  1. lisakristin skriver:

    Reblogged this on Lisakristin's and commented:
    Intressant om amning och förskola. Jag ammade vid vilan då vi slopade in Max, men att vi fortfarande ammar är inget det känns bekvämt att prata om med förskolepersonalen tyvärr. Max är dock tydlig med att vi gör det…

    • varavexaleva skriver:

      Hej lisakristin! Jag känner så väl igen reaktionen att alla vet om att amningen finns, men ingen, utom barnet pratar om det. Särskilt en av mina informanter uttryckte det. Hon upplevde att pedagogerna visserligen var neutrala, men att det var en ”neutral slutenhet”, i motsats till en ”neutral öppenhet” där man inte visade vad man tyckte om amningen men ändå skulle kunna säga ”ni kan ju amma här i hallen” när barnet så tydligt visade att hen ville. Det skedde aldrig och den här mamman valde att amma ute i bilen. /Marit

  2. Rebecca skriver:

    Intressant att så mycket kopplas till det. Som ännu icke mamma väcker texten några frågor:
    En mamma ammar två barn och är trött, personalen kopplar till amningen. Är det så konstigt? Att amma ett barn är tungt för kroppen och två barn är ju mer än dubbelt så ansträngande. Många tvillingmammor har vad jag har förstått svårt att klara det alls. Varför är det då fel att läraren i fråga gjorde denna koppling?
    En mamma i studien ammade till 7 års ålder. Varför gör man detta? Att en 5-7 åring suger på ens bröst är ju inget som ger barnet något mer än närhet, varför ett så extremt behov av att ha sitt barn så nära? Varför inte bara krypa upp i soffan, hålla om varandra och läsa en bok? Jag försöker förstå.
    mvh
    Rebecca

    • varavexaleva skriver:

      Hej Rebecca!
      Tack för dina frågor. Tvillingamning är en mycket tuff utmaning att få till av flera anledningar. Precis som du säger är det många tvillingmammor som inte ammar i den utsträckning de egentligen skulle önska. Skillnaden mellan att amma tvillingar och att amma två enlingar är att man slipper ha två nyfödda (eller, som det ofta är med tvillingar, t o m lite för tidigt födda barn) på samma gång. Man har en nyfödd som man ska lära känna och se hur det beter sig vid bröstet, och ett större barn som har stor vana av att amma och till och med kan vara till hjälp om man skulle drabbas av stora, spända bröst som den nyfödde inte kan få tag på men en stor och stark tvååring klarar att suga loss. När man ammar två barn i olika ålder äter ju också storasyskonet annan mat. Man helammar ju inte bägge barnen.
      För många är amningen mycket jobbig i början och en del kvinnor får aldrig till den amning de hade önskat, något som enligt min mening beror på att vården inte kan ge den information och det stöd som de borde ge. Detta utvecklar jag mer i min bok Amning i vardagen, som utkom på Karneval förlag i våras. Andra har inga svårigheter eller kommer över dem och en del av dem fortsätter att amma i flera år, eftersom deras barn och de själva trivs med amningen. När man har kommit så långt är inte amning längre lika betungande utan man kan, som kvinnan i min undersökning, tycka att amningen är något som ger mer än den tar. Med min uppsats vill jag bland annat påvisa att amning är ett ämne som omgärdas av fördomar och stereotyper. Blir man väl medveten om dem kan man förhålla sig till dem. Kvinnan tog inte heller illa vid sig av pedagogens kommentar utan förstod att den var välment. Men berättelsen var en av flera i mina intervjuer där amningen oförskyllt gjordes till problemet.
      Vad gäller amning av fem till sjuåringar så är det individuellt hur länge barn håller kvar amningen. Just den här sjuåringen hade stora problem med allergier och bröstmjölken stod för en stor andel av matintaget i flera år men det finns också helt friska barn som, om de ges möjlighet, håller kvar amningen i många år. Antropologen Katherine Dettwyler har beräknat människans naturliga amningslängd till någonstans mellan 2,5 och 7 år, läs mer här.

      När du skriver ”suger på ens bröst” undrar jag om du läser in något sexuellt i amningen? För det har absolut inget med sex att göra, utan är ett sätt att vara nära, som att kramas, fast mer. Och läsa en bok, jag har sett barn amma och samtidigt läsa en bok, titta på tv eller spela på mobil. Det händer ju att barn håller fast vid övergångsobjekt långt upp i åldrarna, ja t o m att vuxna i hemlighet har sina övergångsobjekt kvar. Lars H Gustafsson skriver i sin bok Leka för livet om barn som kommer till föräldrarnas säng för att sova med dem, och har med sina övergångsobjekt trots att de rimligen borde ha trygghet i att vara nära föräldrarna. Han jämför också övergångsobjekt med idrottande ungdomars maskotar och katolskt kristna vuxnas bruk av ikoner. Jag tror amning ger samma känsla av ro som ett övergångsobjekt gör och att det är något ännu mer än vad det kan ge att bara sitta bredvid varandra.
      Hoppas det var svar på dina frågor! Hör gärna av dig mer! /Marit

      • Rebecca skriver:

        Hej igen,
        Tack för ditt svar, det ger mig mer insikt helt klart.
        Jag menar inte att det är något sexuellt i det, mer som så att för en 1-åring är bröstet en matmaskin, men för en sjuåring är det sällan det utan en kroppsdel. Vid den åldern har de flesta barn jag har arbetat med börjat förstå sina kroppar och även ta intryck av samhället och jag har fått en del frågor om bröst och uppfattningen är att det är bebisar som ammar. Visst är det en balans mellan att göra vad man känner för som förälder och vad samhället har för normer, men är det rätt av en förälder att amma sitt barn med risken att barnet blir ifrågasatt av sina kamrater för det? Jag säger varken ja eller nej, jag anser att det i stor utsträckning är upp till föräldrarna att välja väg, men jag kommer själv undvika att göra sådant som kan få mina barn att betraktas som avvikande av sina kamrater.

        Det med att många barn håller kvar amningen om de ges möjlighet känns inte som ett argument till varför det är bra. Barn skulle även äta mest bara godis, lägga sig när de känner för det och ta alla leksaker själva också om de fick möjlighet. Där kommer ju vuxenvärlden in och styr vad barnen ska göra i syfte att anpassa dem till samhället.

        Att det är allergi inblandat är ett lite märkligt argument tycker jag också eftersom barnet ändå slutar amma före vuxen ålder och därmed måste kunna få i sig nödvändigheter på annat sätt och eftersom många multiallergiska klarar det alldeles utmärkt så går det uppenbarligen. Men jag har inte hela bilden, så utifrån det jag ser så kan jag inte säga så mycket.

        Mvh
        Rebecca

      • varavexaleva skriver:

        Hej igen! Det är väldigt intressant för mig att läsa dina kommentarer, men vi får nog vara överens om att vi inte är överens. Jag har träffat många ammande ettåringar och jag är övertygad om att de inte ser bröstet som en matmaskin, utan snarare som något som är njutningsfullt för flera sinnen. Amning är inte bara mat! Du kan läsa mer om amningens icke-näringsmässiga aspekter här.
        Och ja, jag tycker mor-barnparen har rätt att fortsätta med amningen så länge båda trivs med den! Och ditt argument att, om man hårddrar det, att barnen riskerar bli mobbade, tycker jag håller dåligt. Vuxna i allmänhet och kanske vi inom utbildningssystemet i synnerhet, borde verka för MER öppenhet och större acceptans av olika sätt att leva!

        Man kan inte heller likställa amning med godis eller leksaker. Bröstmjölken fortsätter att vara näringsrik, mer näringsrik än välling exempelvis, och lättabsorberad hur länge man än ammar, och alla de immunskyddande ämnena i bröstmjölken finns också kvar.

        Vad gäller det enskilda barnets allergi var det inte tänkt som ett ”argument” utan mer som ett faktum eftersom du ifrågasatte nyttan av amning av en sjuåring. Eftersom hen åt mycket lite av annan mat var hens mamma lättad över att kunna erbjuda hen bröstmjölk i alla fall. Människor är olika och löser problem på olika sätt. För den här familjen blev amningen en lösning. 🙂

    • Louise skriver:

      Jag var inte med i undersökningen, men jag ammade mitt barn i ca 7 år. Amningsstunderna gav ett lugn hos barnet som jag inte lyckats uppnå på något annat sätt. De sista åren av amningen var det extremt korta amningsstunder. Jag hade inte alls planerat att amma så många år, hade tänkt att ett år var lagom. Mitt barn har aldrig tagit napp och hade ingen snutte.

  3. Hia Hia skriver:

    Jag var inte med i undersökningen. Jag ammade mitt barn fritt hemma, dag som natt, när hon skolades in på förskolan när hon var ett år och nio månader. (Jag har dock aldrig ammat på förskolan eftersom jag tycker att det är jobbigt att vara normbrytare offentligt i denna fråga, det blir så himla uppförstorat. Jäkla skit att jag är garderobsammare, men hellre det än att inte amma alls.). Det var inga som helst problem med inskolningen, tvärtom var hon ett av de tryggaste barnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s