Normativ etisk teori och Harry Potter

Vi skulle göra en inlämningsuppgift om olika normativa etiska teorier. Typiskt en sån sak osm är bra att känna till och ha bakgrundskunskap om, men oerhört svårt att tillämpa i riktiga livet med alla dess nyanser, överväganden och möjligheter. Så jag utgick från fiktiva figurer som är mer renodlade och inte lika komplicerade och sammansatta som riktiga människor. Harry Potters värld har ett rikt persongalleri att utgå ifrån:

 

  1. a.     Pliktetik – deontologisk etik

Harry Potter själv kännetecknas av att han erkänner varje människans egenvärde. Jag ser Harry som en representant för Kants pliktetik. Det Harry gör önskar han att alla andra också gör.[1] Han blir fruktansvärt besviken på sin döde läromästare Albus Dumbledore när han får veta att Albus, i Harrys ålder, planerade för att ta makten över de så kallade mugglarna, och säger:

”De var lika gamla som vi är nu. Och här riskerar vi våra liv i kampen mot svartkonster, och där satt han och hade hemliga överläggningar med sin nya bästis om hur de skulle ta makten över mugglarna.”[2]

För Harry, i kontrast till den 17-årige Dumbledore, är varje människa viktig, och han räddar till och med livet på sin ständige antagonist Malfoy.[3] Harrys vänner tycker ibland att Harry går till överdrift med att rädda människor och när han vägrar överge en grupp mugglarfödda trollkarlar på Trolldomsministeriet för att rädda sitt eget skinn, får det ödesdigra konsekvenser.

”Följ efter mig”, viskade han till den vettskrämda klungan av mugglarfödda, /…/ ”Det här gänget måste ut innan ni förseglar utgångarna,” sa Harry med all den auktoritet han kunde uppbjuda. [4]

 Var det ändå rätt att rädda de mugglarfödda, så att de hade chansen att fly med sina familjer och sätta sig i säkerhet, vilket Harry i enlighet med pliktetiken gjorde, eller skulle Harry ha lämnat gruppen för att ha bättre möjligheter att bekämpa fienden, Voldemort? Man kan hävda att Harry här använder sig av specificering av olika plikter. Dels sätter han sitt eget väl och ve på spel för de mugglarfödda, som han bedömer har ännu sämre möjligheter att klara sig ur knipan på egen hand, dels ljuger han utan att tveka för att få dörrvakterna att släppa ut dem innan utgångarna förseglas. På så sätt följer Harry den plikt som leder till minst lidande.[5]

En annan episod som visar på Harrys konsekventa ställningstagande för den enskilda människan är när Lupin vill ansluta sig till Harry och hans vänner. Lupin har lämnat sin fru och deras nyfödda son, och Harry skäller ut honom efter noter: ”Föräldrar borde inte lämna sina barn”, slår Harry fast.[6]

  1. b.    Konsekvensetik – utilitarism

Den karaktär i Harry Potterböckerna som här får gestalta konsekvensetik eller utilitarism är Albus Dumbledores bror Aberforth. Han är den som försöker överblicka konsekvenserna av olika handlande.[7] Albus berättar för Harry att det är Aberforth som får Albus att sluta drömma om karriär och resor när Albus är den som måste leda familjen och beskydda deras sjuka lillasyster:

Jag ville inte höra de sanningar han skrek till mig. Jag ville inte höra att jag inte kunde ge mig ut på jakt efter dödsreliker utan (sic!) en skör och labil syster i släptåg.[8]

Aberforth handlar med största möjliga lycka för största möjliga antal som mål,[9] men har inställningen att man ibland får offra några för det stora flertalets välgång.[10] När skolan Hogwarts evakueras tycker Aberforth att man ska ta barnen till fienden, Dödsätarna, som gisslan, något Harry genast opponerar sig mot.[11]Aberforth försöker också avråda Harry från att ta sig in på Hogwarts. Aberforth anser att spelet redan är förlorat och det bästa Harry kan göra är att sätta sig i säkerhet.

”Min bror Albus ville en massa saker och folk brukade råka illa ut när han genomförde sina storartade planer. Håll dig borta från den där skolan, Potter, och ge dig iväg ut ur landet om du kan. Glöm min bror och hans smarta planer.”[12]

Det kan se ut som en motsägelse men är i själva verket helt logiskt efter principen största lycka åt störst antal – som Aberforth ser det. Harry vägrar emellertid att lyda Aberforths råd vilket leder till att han så småningom lyckas besegra Voldemort för gott. Det får illustrera en svaghet hos utilitarismen: Att det kan vara så oerhört svårt att överblicka konsekvenser av olika handlingsalternativ.[13]

Helt kort ska också nämnas den karaktär som jag associerar med dygdetik i böckerna om Harry Potter, den talande Sorteringshatten, som avgör till vilket elevhem alla nykomlingar på Hogwarts ska höra. När Voldemort är tillbaka inleder Sorteringshatten sitt årliga framträdande med en sång där den varnar för splittring och manar till enighet, vilket kan ses som en dygd.[14] Men även om den vänder sig till alla elevhemmen så är det ändå en homogen grupp unga trollkarlar och dess budskap omfattar exempelvis inte enighet med mugglarna.[15] (Det innebär således att Sorteringshatten kanske också erkänner sig till etisk partikularism – att det är den egna gruppen som bildar en enhet som mugglarna hålls utanför.[16])

Sammanfattande kommentarer

När jag nu använder denna fiktiva berättelse för att illustrera olika normativa etiska teorier blir det tydligt att de är användbara i olika sammanhang och på olika sätt. Även om pliktetiken verkar sympatisk på flera sätt är det främmande för mig att försöka stänga av känslorna och bara resonera med förnuftet. Jag förstår inte vad Kant kan ha tänkt på när han yttrade det. Man får också hålla i minnet att Harry Potter är en fiktiv figur. Som människa kan man inte leva på ett så perfekt sätt som en romanfigur.

Aberforth är realist på ett sätt som ibland slår över i pessimism. Det är karaktären Aberforths personliga drag som inte har med utilitarism att göra. Däremot ser man tydliga paralleller mellan Aberforths förslag att ta Dödsätarnas barn som gisslan och Collstes exempel med Raskolnikovs mord på gumman i Brott och straff.[17] En utlitarist skulle kanske inte hålla med i Harrys starka fördömande av att Lupin överger sitt lilla barn för att strida tillsammans med Harry, utan mena att för största möjliga lycka för största möjliga antal gör Lupin bättre nytta i striden för det goda. Collste påpekar att utilitarismen inte tar hänsyn till våra nära relationer.[18]

 

 


[1] Collste (2011), sid 56

[2] Rowling (2007): sid 376

[3] Ibid, sid 654

[4] Ibid, sid 281

[5] Collste, (2011), sid 58

[6] Rowling, (2007) sid 227 ff

[7] Collste, (2011) sid 43

[8] Rowling, (2007), sid 742. Det står verkligen ”utan en skör och labil syster” i den svenska översättningen, villket torde vara en felöversättning, I den engelska originaltexten står det ”with a fragile and unstable sister ” (min markering).

[9] Collste, (2011), sid 46

[10] Collste, (2011) sid 53

[11] Rowling, (2007), sid 642

[12] Ibid, sid 580

[13] Collste, (2011), sid 50

[14] Collste, (2011) sid 91f

[15] Rowling, (2004): sid 245

[16] Collste, (2011), sid 45

[17] Collste, (2011), sid 53

[18] Ibid, sid 52

 

Referenser:

Collste, Göran (2011): Inledning till etiken. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur.

Rowling JK (2004): Harry Potter och Fenixorden. Översättning: Lena Fries-Gedin. Stockholm: Tiden.

Rowling JK (2007): Harry Potter och dödsrelikerna. Översättning: Lena Fries-Gedin. Stockholm: Tiden.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s