Ett feltänk med skolsystemet

I samband med invigningen av OS i somras, och numret där barn som ska gå och lägga sig konfronteras med den brittiska barnlitteraturens mest skräckinjagande monster, skrev jag ett inlägg på min privata blogg om varför barn inte vill somna ensamma, utan vuxna i sin absoluta närhet.

Bland annat skrev jag:

Arrangörerna av invigningen, har liksom J M Barrie, som skrev Peter Pan, och JK Rowling /…/ insett hur hemskt det kan vara att somna alldeles ensam i ett rum, men de verkar alldeles blinda för den lösning som ligger allra närmast till hands: Att barn får somna intill en förälder.
 
Inom psyklologin är det känt att barn känner sig extra ensamma och utsatta inför natten. I boken Anknytningsteori – betydelsen av våra nära känslomässiga relationer står det ungerfär att denna rädsla inför att vara ensam på natten antagligen är evolutionärt grundad – det hsar gynnat människan att hålla sig intill sina närmaste på natten, och inte riskera bli byte för monster rovdjur.
 
Att somna utan att ha försäkrat sig om att vuxna vakar över en kan ses något som har selekterats under evolutionen. för barn är det akut livsfarligt. Den skräck barn kan känna inför att somna ensamma har jämförts med spindel- eller ormfobi, något som också är väldigt grundläggande och har bidragit till människorsläktets överlevnad. Sett på detta sätt är det att gå helt emot sin natur att lägga sig att sova utan att ha vuxna i sin direkta närhet.
 
Idag blev jag tipsad om en artikel av en Peter Gray, som tänker på samma sätt som jag. Evolutionär obalans kallar Gray fenomenet att barn protesterar mot att gå och lägga sig ensamma i ett mörkt rum. Det leder honom in på en annan evolutionär obalans, nämligen – skolan. Skola, som vi känner den, bygger oundvikligen på tvång. Skolan säger sig mana till barns nyfikenhet och lust att lära, men det är inte på elevernas egna villkor. Det är grundläggande att sitta stilla och lyssna och göra i stort sett samma uppgifter som resten av klassen.
 
Gray påpekar att jägare och samlare är den enda kultur som människor har åstadkommit som har varit stabil under lång tid. Under 99 procent av mänsklighetens historia har vi varit jägare och samlare (och såvitt jag förstår finns det små grupper som fortfarande lever så). Tiden från och med den agrara revolutionen för 10 000 år sedan kännetecknas av ständiga (och accelererande) kulturella förändringar. Biologiskt sett är vi fortfarande jägare och samlare.
 
Det finns drag som är genemsamma för jägare och samlare i alla klimatzoner över hela jorden. Ett sådant drag är stor fördragsamhet och enormt tålamod med barn. Det visste jag sedan tidigare. Gray menar vidare att frihet är ett viktigt värde i alla studerade jägar/samlarkulturer. jägare/samlare menar att det är fel att tvinga folk till det ena eller det andr,a och att barn är folk. Man litar på barns vilja att av egen kraft vilja delta i samhällsliv och försörjning, och att de lär sig det av sig själva. Gray skriver: Throughout our immense hunter-gatherer period, children were free to play and explore all day, day after day, and in that way to educate themselves.
 
Allt lärande var barnstyrt. Anledningen till att barn är så lekfulla, nyfikna och sociala är att det är de krafter som motiverar oss att lära oss. Gray menar att de dragen också är ett resultat av naturlig selektion. Följden av det blir att skolan är en mycket onaturlig inrättning. Gray skriver:
 
So, when we force children to sit in their seats and listen to a teacher and do just what they are told, every bone in their body, and every neuron and muscle, resists.  Their body tells them, ”This is wrong. I need to control my own actions; I need to play at the skills that seem to be important to me; I need to explore the questions that I’m curious about, not ones that bore me; I need to pay attention to what people in the real world are doing, not to what this teacher, who doesn’t even seem to be part of the world outside of school, is telling me. If I don’t do these things that I need to do, I will not grow up to be a competent, dignified human being.”
 
Gray går i sin text vidare och beskriver en typ skola som inte har något schema och ingen åldersindelning, där barn lär sig av bara farten.  Eftersom svensk skolpolitik går i rakt motsatt riktning, mot mer tvång, så känner jag att stannar här, med att konstatera att det finns en anledning till att skola upplevs så jobbig av så många: Vi är inte skapta för att leva under tvång.
Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Ett feltänk med skolsystemet

  1. Halvbonden skriver:

    Håller med dig helt och fullt när det gäller barn och natten, jag ligger själv bredvid min lille tills hans somnar. Men håller delvis med dig om skolan, för jag tror att barn behöver någon slags styrning, inte tvång, men styrning i en riktning. För jag har gått i en skola där vi fick göra våra egna scheman, och som liten förstår man inte varför man inte ska få vika flygplan i två timmar istället för att räkna matte, så det gjorde ju vi istället då (eftersom vi fick göra våra egna scheman fick vi sitta själva i olika salar för att inte störa varandra, och det här var när vi var 11-12 så de bedömde att vi kunde sitta själva). Sedan skolkade vi från gympan för det tyckte vi inte va kul osv. Jag var ett barn som behövde mer styrning. Visst, om jag hade fått göra precis vad jag ville kanske jag hade blivit väldigt kreativ (är det nu med iofs), jag kanske hade blivit konstnär utan några matematikkunskaper eller andra ”hårda” ämnen, men kan vi ha ett samhälle där vi har 30% konstnärer?
    Jag tror inte heller på tvång, men jag tror på ansvar. För min del skulle skolan vara bättre om den redan i högstadiet såg ut som på universitetet, att man själv tar ansvar för sina studier, och att det finns hjälptimmar att tillgå för dem som behöver det, för som det var i min högstadieskola kom ungdomarna (inkl jag) och gick när de ville, läraren kunde inte säga något. Vi gick ut och in i lektionssalen obehindrat, satt utanför och spelade kort ist för att lyssna på lektionen, skolkade, sprayade tårgas i korridoren, fick utrymma för olika saker, pratade på lektionen så att lärarens röst inte hördes genom sorlet. Ingen av oss lärde sig speciellt mycket, vi bara satt av tiden. Då hade jag tyckt att det hade varit bättre med en stor föreläsningssal, och ville man inte vara där så fick man ta ansvar för sina studier hemma på kvällen, och sedan ha möjlighet att gå på hjälptimmar. För då kanske man hade fattat att det var allvar. Nu var det istället ett dagis där det fanns lika lite styrning som det hade funnits när vi var 11-12 år.

  2. varavexaleva skriver:

    Hej Halvbonden och tack för din snabba och genomtänkta kommentar! Mitt svar till dig är att vi lever oundvikligen i en kultur och omgivning som skiljer sig enormt mycket från jägare/samlares tilvaro. Jag tror inte man kan ta en liten bit av jägare/samlares livsstil och applicera på vår ochtro att allt ska bli jättebra, jag tror att det är mycket mer komplicerat än så. Jag har tänkt mycket på jägare/samlares livsstil i ett föräldraperspektiv men hoppas också återkomma till ämnet ur ett skolperspektiv.

    • Joni skriver:

      Håller med fullständigt! Dagens skola ser jag mest som destruktiv. Det är ju unschooling du pratar om, tyvärr olagligt i Sverige. Det är dock mycket större i t.ex. USA och Kanada. En bra blogg om ämnet är http://yes-i-can-write.blogspot.com
      Jag tror det är fullt möjligt att oskola fullt ut, det är många som gör det. Det blir dock fel om man gör det ”halvt om halvt” som beskrivs ovan med att välja schema själv i skolan. Poängen är att det inte ska vara några scheman eller skola.

      • varavexaleva skriver:

        Tack för din kommentar! Jag vill dock bara förtydliga att jag bara pekar på en täönkbar förklaring varöfr skolan inte lyckas bätttre. Jag är medveten om att det jag skrev sammanfaller med teorin bakom unschooling men jag tar mig rätten att vara petig och påpeka att jag medvetet satte punkt i stället för att diskutera alternativ. K_anske jag är lite bränd från andra sammanhang men jag vill inte bli tillskriven ideer som jag inte explicit har sagt att jag står för.

  3. Louise skriver:

    Tack för ditt inlägg!
    Min son går bara i 3:an, men det är redan svårt att få honom att göra läxan. Han vill bara leka eller spela dataspel. Det är själva tvånget som skapar mest problem för honom, inte att det är svårt.

  4. Karin Sutare skriver:

    Tack. Eller jag vet inte. Jag blir alldeles ledsen när jag tänker på min unge som nu sitter i skolan 100 meter härifrån. Hon älskar att leka, gör vad hon blir tillsagd, är en lydig elev- men vill helst leka leka leka. Det bästa med skolan är de andra barnen.
    Det värst-ja, det är det du skriver.
    Jag får ont i magen. Det känns i hela MIN kropp att många grundskolor gör så konstiga saker med barnen, med oss.
    Jag har gått mycket konstskolor och upplevt helt andra skolformer som har befriat mig på många sätt. Men grundskolan.
    Hjälp. Vad ska jag göra Marit?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s