Bära barn i sele eller sjal på förskolan – en möjlighet?

Välkommen kroppskontakt är välgörande för alla människor. I förskolan blir barn lugnare och mer avslappnade om de får ha kroppskontakt med andra människor, stora eller små. På den kurs jag går just nu uppmuntras vi att ha barnen i knät mycket. Visst är barn kompetenta, men kompentensbegreppet ska inte användas som slagträ för att göra barn till brådmogna och självgående och därmed i förlängningen sanktionera större barngrupper och mindre personal. Jag blir så entusiastisk när jag hör sånt.

All välkommen kroppskontakt gör att man utsöndrar oxytocin och befrämjar lugn och ro-systemet kroppen. Kerstin Uvnäs Moberg som har forskat om dessa saker menar att lugn och ro-systemet äfr en motpol till kamp- och flyktsystemet och att vi behöver båda polerna. Lugn och ro-systemet motverkar stress och bara därför är det vikigt att tänka på i vårt tokstressade samhälle. Går man in mer på detalj i kroppen ser man att lugn och ro-systemet innebär sänkt blodtryck, lägre halter av stresshormoner, bättre matsmältning och underlättad läkning.

Allt fler föräldrar väljer att bära sina späd- och småbarn i bärsele eller bärsjal, som ett komplement eller ett alternativ till vagn. En del, går ännu längre och har sina barn fysiskt nära i stort sett dygnet om, de första månaderna i alla fall. Själv bar jag mer för varje barn jag fick. Jag skaffade bättre bärdon efter hand som det blev möjligt. I mitten av 1990-talet var det betydligt svårare, innan handeln över Internet hade kommit igång. Till sista barnet hade jag en lång bärsjal som var fantastiskt bekväm att bära med. Tyget i sjalen kunde jag fördela jämnt över kroppen vilket gjorde att det inte kändes mer att bära än att ha på sig en extra tröja.

Förskollärare kan inte bära på samma sätt för då sliter man ut kroppen. Det är bättre att sitta nära en liten än att bära den för att spara sin rygg, får man alltid höra. Men i praktiken blir det en hel del bärande i alla fall, på armen, på höften. För att det är det enda som håller ett barn med nära till tårarna lugnt, för att man måste förflytta sig.  Alternativt måste man lämna en liten på golvet för att göra praktiska saker som kräver att man står och går – och barnet blir ledset.

När mina egna barn var små visade jag entusiastiskt vår bärsele för personalen på deras förskola men de var inte intresserade just med hänsyn till slitage på ryggar. Nu när jag börjar jobba på förskolor så smått kan jag sakna möjligheten att bära i bärdon för att jag är van vid det och tycker det är så praktiskt. Så hur är det med slitaget på kroppen? Jag frågade föräldrar på forumet på sjalbarn.se.

Svaren jag fick pekade på samma håll. Med en bärsjal som var ordentligt knuten eller en ergonomisk bärsele för lite större barn, som var avpassad till bäraren och rätt inställd, är det inte tröttsamt för rygg-nacke-axlar att bära barn i flera timmar. Visst kan man bli trött i benen (och i magmusklerna sa någon), men det blir man ju av att vara fysiskt aktiv. Det fanns också farhågor om slitage på handlederna om man lyfter och bär barn med händerna för mycket, vilket alltså bärande i bärhjälpmedel skulle förhindra.

Dock påpekar de att om man börjar med att bära sin nyfödda så ökar man gradivs sin styrka i bärmusklerna i takt med att barnet växer. Vid ett års ålder väger barn i regel tre gånger så mycket som när de är nyfödda.

Någon hade sett på film att i japansk barnomsorg knöt personalen upp barnen på ryggen.

Säkerheten är förstås en fråga som man måste reda ut. Vad händer om pedagogen ramlar med ett buret barn? Gäller försäkringen då? Det får mig att tänka på ett dilemma som neonatalavdelningen på Akademiska barnsjukhiuset i Uppsala ställdes inför när de införde känguruvård – barnen fick vara hud mot hud dynget om på föräldrarna. Det sades att man måste ha barnen i kuvöser eller knakse babysängar för att om föräldrarna bar barnen på avdelningen eller mellan avdelningar så gällde inte en viss försäkring. Personalen kollade upp detta och gissa vad – försäkringen fanns inte. Trots det tillämpas samma regel på många neonatalavdelnginar i Sverige med samma motivering. Länk.

Om man kan bära barnen mer – med ergnomiska bärhjälpmedel –  på förskolan är något jag skulle vilja veta mer om och utforska. Jag är övertygad om att en del av de minsta barnen skulle må mycket bra av den täta kroppskontakt det ger att bli buren på vårdarens rygg. Är det så att moderna bärhjälpmedel avlastar kroppen så mycket att man inte sliter på ryggen, och att man dessutom skonar handlederna så kanske vi ska omvädera bärande i bärdon.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Bära barn i sele eller sjal på förskolan – en möjlighet?

  1. solängel skriver:

    Jag lånade ut/gav en bärpåse till personalen på Ms förskola när hon var liten. Personalen tyckte om den, att den avlastade bra (om än bara på ena axeln, det blev ju ändå lättare än att bära i famnen). Problemet blev istället att alla barn ville åka så. Helst samtidigt. Och då fanns det ju varken personal eller bärdon i tillräcklig mängd. :-/ De satt ofta i en soffa, eller på madrasser med flera barn i famnen istället, för läs- och mysstunder.

    Men jag håller med om att bra bärhjälpmedel underlättar otroligt mycket. Jag har själv ryggproblem och jag har fått mer ont i ryggen av att styra vagnen än av att bära i långsjal eller ergonomisk sele. För att inte tala om hur besvärligt det blir när man måste bära barnet utan bärhjälpmedel samtidigt som man styr vagnen för att man inte står ut med att lyssna på det ledsna barnet i vagnen. 😉 En sjal eller ergonomisk sele ger också en större frihet än en vagn, man kan gå i skogen, vandra i fjällen, ströva längs stranden… försök göra det med en vagn!

  2. Elin skriver:

    Jag skulle helt klart kunna tänka mig ett par ringsjalar på förskolan. Tar ingen tid att knyta om man kan ju lyfta barn snabbt upp o ner. Visst den snedbelastar lite o vissa märker av det men jag har burit mina barn till högålder i ringsjal i stället för att släpa vagn o för mig funkar det toppen. Kommer absolut ta med mig ut på förskolan då jag är klar förskollärare för det SPARAR faktiskt min rygg, för bär gör man ju ändå.

  3. Kim skriver:

    Jag minns att jag pratade med några av pedagogerna på Ts förskola om att bära i sele, eftersom jag såg att de bar speciellt små barn som höll på att skolan in väldigt mycket. De yngre verkade lite intresserade, men den äldre generationen snäste av mig ganska överlägset. Ärligt, jag fattar inte hur man tar hand om små barn utan att ha något vettigt att bära dem i men då utgår jag ju ifrån min egen erfarenhet…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s