Självständighet, beroende och tillit

Vad är ett barn? Det är en fråga jag har fått i uppgift att fördjupa mig i.Jag har funderat en del på det genom åren och det jag hark ommit frma till hittills ä’r att det i alla fall är svårt att fånga in hela begreppet vad ett barn är och inte är i en slagkraftig oneliner.

Förr såg man små barn (under tre år) som beroende och hjälplösa. På förskolan togs de främst om hand av barnskötare med foklus på omsorg, medan den pedagogiska verksamheten var förbehållen de ä’ldre förskolebarnen. Med förskolans läroplan klan man inte längre tänka på det sättet. Alla barn i förskolan ska erbjudas en pedagogisk verksamhet där omsorg, fostrande och lärande bildar en enhet. Även de minsta.

När videotekniken kom blev filmmediet mer tillgängligt för forskare än tidigare. Inte minst för att studera de minsta barnens beteende i detalj har film inneburit att man kan få syn på skaer som gått en förbi vid andra typert av dokumentation. till ett fördjupningsarbete förra terminen filmade jag en samling med barn på 1 och 2 år. Varje minut på filmen tog en timme att skriva ut när jag skulle få med allas reaktioner, blickar som utbyttes, kommentarer som fälldes och så vidare.

Tillgången till video kan vara en anledning till att forskningen om de minsta barnens beteende tagit fart de4 senaste decennierna.- En annan aneldning, för svenska förhållanden i alla fall, var att på 1970-talet kunde nya yrkesgrupper börja forska. En barnmorska har berättat för mig om när barnmorskor kunde börja forska och hur de intresserade sig för andra saker än läkarna. I Stockholm filmades ett alldeles nyfött barn som utan hjälp från mamman eller någon annan tog sig fram till mammans bröst och började suga, en timme efter att det sett dagens ljus för första gången.

Nu pratar vi om små barn som kompetenta. Förskolans läroplan manar oss att främja barnens tillit till sin egen förmåga, och även självständighet. Ibland verkar begreppen användas som helst synonyma, men för mig är det stor skillnad på dem.

Självständighet är en eftertraktad egenskap bland små barn i vår del av världen. De ska kunna somna själva, vakna sjävla, äta själva, Men självständighet är en illusion. Ytterst få av oss klarar oss någon längre tid på helt egen hand, utan något samarbete med andra människor. Men när vi har andra människor och nödvändiga förhållanden runt omkring oss, någonstans att bo, någon form av försörjning och så vidare, klarar vi oss riktigt bra.

Även nyfödda barn klarar sig riktigt bra om de har nödvändiga förhållanden runt sig. Tänker man sig att mammans bröstkorg är barnets naturliga miljö så ser man att där håller barnet värmen och har tillgång till mat. För mig är det ett sätt att visa tillit till nyfödda barns förmåga att de får bara i sin naturliga miljö. Barnet är beroende av föräldrarnas lyhörda omsorg, men lär sig samtidigt tillit till sin egen förmåga.

Kanske kan man se även de kommande månaderna och åren på samma sätt. Intill lyhörda och älskande vårdare är barn inte hjälplösa utan fullt kapabla att ta vara på sig själv. Med lyhörda vuxna omkring sig, hemma och på förskolan, skulle vi vuxna kunna se barn som kompetenta utifrån sina skiftande förutsättningar.

Sen, så småningom blir barnet vuxet och kan skaffa eget boende och en egen familj. Då är man inte längre barn, men man är fortfarande beroende av andra människor, i sin familj och hela samhället.

Annonser
Det här inlägget postades i se barnet, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Självständighet, beroende och tillit

  1. Karin Sutare skriver:

    Mycket klokt att fundera över!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s