Det är inte mängden böcker det handlar om

Kan barn få för många böcker? Det frågar sig Eva Emmelin i Skånska Dagbladet efter att ha gått runt i bokmässans formliga överflöd av böcker. Hon har inget klart svar på sin egen fråga trots att alla hon frågar svarar tveklöst nej; hennes tvåårige son som gläds över alla bokpaket i posten, kulturministern som gläds över att böcker nu säljs i mataffärer och barnboksförfattaren som påstår att hon läser 1,5 timme varje kväll för sina barn.

– Man ska ha så många sagor man kan i sitt liv, säger barnboksförfattaren.

Vad skulle vara skadligt med många böcker? frågar Eva Emmelin sig själv.

Jag förstår att det är upplagt för överdosering om man är på bokmässan. Jag har aldrig varit där själv men den brukar beskrivas med skräckblandad förtjusning, som ett alldeles oemotståndligt inferno. Jag har fått för mig att det är de spännande mötena och berättelserna som lockar men att kommersialismen avskräcker. Och är det inte här också Eva Emmelins ambivalens börjar?

Kan ett barn få för många leksaker? Vi svarar nog alla ja på den frågan.

Jag skulle nog svara nja. Jag tror varken leksaker eller böcker i sig är skadliga. Ger man barnet saker (leksaker eller böcker) i stället för tid och uppmärksamhet så är det förstås inte bra. Men det är inte sakernas fel!

Det man skulle kunna invända mot ett ständigt gåvoregn är att det är en livsstil som inte är hållbar i längden. Jordklotet skulle dränkas i leksaker och barnböcker om alla jordens barn skulle få lika mycket prylar som är vanligt i Sverige. Konsumtionskulturen är en återvändsgränd som vi måste ta oss ut ur fortare än kvickt innan luft och vattne förpestas om sopberget väller över oss.

Eva Emmelin beskriver en slags bokinflation. Hon minns de tillfällen i sin egen barndom då hon fick böcker som speciella skimrande minnen. Jag tänker mig att det är boken som konsumtionsvara snarare än konstupplevelse som hon värjer sig emot.

Vi hade massor med böcker i huset under småbarnsåren. Jag och min man läste också väldigt mycket för våra barn. Men vi köpte inte så mycket böcker utan lånade de flesta på biblioteket. Urvalet där var stort även i en kommun som vår med snåla resurser till kultur och vi hittade ett mycket mer varierat utbud på biblioteket än i bokhandeln där det mest var Astrid Lindgren och Elsa Beskow. Lånade vi 20 böcker i månaden i fem år, och det gjorde vi lätt, blir det över 1000 böcker. De flesta lästes, men en del lästes bara en gång. Vissa blev favoriter och kom igen och igen. Jag tror min man och jag hade lika trevligt som barnen. Minsta barnet ammades under högläsningen och fick höra många böcker som egentligen var över hans förmåga.

På utbildningen jag går får vi tipset att samtala med barnen om böckerna. Eller tips och tips, det är en examinerande uppgift som vi förväntas göra. Genom att bjuda in barnen till samtal om böckerna vi läser, vilka tankar de har om de olika personernas agerande, om de ser saker i bilderna som kommunicerar med texten och så vidare. Det ska bli kul.

Att samtala om  det man läst tillsammans vidgar och fördjupar läsuppelvelsen. fyra ögon ser mer än två och ett barn hinner se mycket i bilderna medan den vuxen läser texten. I samtal delar man ömsesidigt med sig av sin tid och uppmärksamhet. Där kan man mötas och tillsammans möta böckernas underbara värld.

Så det är nog ändå inte böckerna som är för många. Det är tiden och uppmärksamheten, mötet människor sinsemellan och mötet med berättelserna, det kommer an på.

Annonser
Det här inlägget postades i Bokprat, lärarutbildningen, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s