Så länge det finns liv så finns det hopp

… eller varför barn behöver synas i samhället

Det är mörka tider. Varje gång vi får nyheter från Japan tycks läget bli värre och värre. Mina tankar går till de drabbade och deras anhöriga, men det är svårt att tänka på så många människor samtidigt. Svårt att ta in katastrofen i hela dess fasansfulla omfattning. På ett personligt plan har jag också sjukdom och död omkring mig. Det är inte svårt att tappa modet.

Då är det en stund av nåd att befinna sig i en barngrupp på en förskola. Gården fylls med barn i färgglada regnkläder under tunga moln och envetet duggande regn. Så mycket lust, nyfikenhet, glädje. En hel hop barn i en stor gunga, gungar och sjunger. Gräver och geggar i vattenpölarna, springer bara för att det är så härligt att springa. Med glada ögon försöker de locka med mig. Till slut går det. Och det hjälper faktiskt.

Barn har ofta inte tillträde till vuxenvärlden. Någon annan får ”ta barnen” medan man uträttar ärenden och befinner sig på sammankomster av olika slag. Många miljöer är helt tomma på barn. Men vi vuxna gör oss själva en björntjänst genom att exkludera barn från olika sammanhang.

Vi dränerar vår egen värld genom att vi går miste om barns nyfikenhet, utforskarlusta och förmåga att vara närvarande i nuet. Barn är också, med sin blotta närvaro, levande bevis på att vi själva inte är de sista människorna på jorden.

Livet går vidare. Vi ärver inte jorden av våra föräldrar utan lånar den av våra barn och barnbarn. Lite större aktsamhet skulle inte skada.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Så länge det finns liv så finns det hopp

  1. Inger skriver:

    Intressant. Idag när vi åkte till dagis (buss, pendeltåg, buss) gjorde jag reflektionen att i kollektivtrafiken på morgnarna i Stockholm saknas barnen. Ett barn till såg jag på vår 50 minuter långa resa. Troligen har de flesta dagis i närheten av hemmet, men det slog mig ändå att våra dagar är i stort sett barnfria. Är det verkligen så vi vill ha det, att barnen gör saker för sig och de vuxna för sig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s