Men barnen då?

Nalin Pekgul pekar ut kvinnors positionerande gentemot varandra som en anledning till att de känner press att hämta lika tidigt på förskolan som ”alla andra”. Att kvalitén på förskolan, med galet stora grupper skulle spela in nämner Pekgul på en mer undanskymd plats. Jag skrev om problemet i höstas, se här.

Föräldrarnas samveten skapar mer uppmärksamhet i media än kvalitén på förskolorna när för en gångs skull en stor aktör tar upp frågan. Inte minst eftersom många inom media själv är eller har varit småbarnsföräldrar i karriären som slitits mellan arbetsgivare och familj.

Och jag tycker det är SÅ SYND. Kvalitén på barnomsorgen befinner sig på ett sluttande plan med allt större barngrupper, färre pedagoger´och mindre plats per barn. Vi räknar nu upp till tjugo barn i småbarnsgrupper när beräkningar visar på att tio barn i en grupp kunde vara lagom, och grupper för större barn på 25-30 personer, när fjorton till sexton slulle vara fullt tillräckligt. En dag på förskolan är en ständig strävan att hålla ljudnivån nere och hinna se och bekräfta alla barn, och dessutom hinna planera och genomföra pedagogisk verksamhet.. Jag förstår verkligen de föräldrar som stressar hem för att hämta sina barn på eftermiddagen.

Det handlar inte om att förskolan är dålig i sig, utan om att det är mycket varierande kvalitet på verksamheten, vilket i sin tur beror på för snåla anslag. Samtidigt som allt fler barn börjar i förskolan vid allt lägre ålder kommer besparingarna slag på slag och pedagogerna kan inte genomföra den verksamhet de skulle vilja. Det kvittar hur bra pedagog man än är, ett blöjbyte,  en tröstning eller en matning tar den tid den tar, och då kan man inte ägna sig åt annat under tiden. Och bör inte heller, för små barn är beroende av kontinuerlig kontakt med vuxna.

I Studio Ett i P1 kommer en förskollärare och en psykolog till tals och hävdar barnperspektivet men progrmaledaren vinklar det konsekvent på föräldraperspektivet och verkar inte alls lyssna när psykologen nämner att barns bästa borde styra. Tyvärr tror hon också att kvinnor är mer biologiskt betingade att längta efter sina barn än män, och verkar därför acceptera att män förvärvsarbetar långa dagar. I kulturer som lever på ursprungligt vis lever både kvinnor och män när små banr och engagerar sig i dem. Att hänvisa till biologska skillnader mellan könen gör också att psykologen riskerar tappa trovärdighet i annat också, som att barn behöver trygga anknytningspersoner och kan må bra av att föräldrarna hämtar dem så snart de kan.

Man kan se samvetet som en drivkraft, som får oss att göra goda handlingar. Så sett hjälper dåligt samvete oss att dra i bromsen, våga säga nej till arbetsgivare och prioritera barnen.  Men vi kan också låta bli att anklaga andra för att vara dåliga föräldrar eftersom vi sällan eller aldrig vet allt om hur en enskild anan fmailj har det.

Annonser
Det här inlägget postades i se barnet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s