Sjuka barns behov av lek

I går hade jag förmånen att göra ett besök på lekterapin på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala.

Ett barnsjukhus är ingen munter plats. Alla jag mötte på min väg från ingången och ner till lekterapin såg allvarliga eller oroliga ut. Barnsjukhus innebär sorg, smärta, och ofrihet. Barn som är inlagda på barnsjukhus har måste underkasta sig provtagningar, röntgen, operationer, dropp, drän, gips och läkemedelsbiverkningar.

Lekterapin är barnens fristad. Här är barnen på sina egna villkor. Här är det barnen som bestämmer. Det är det enda stället på sjukhuset där de får göra det, påminner förskolläraren som visar mig runt. Eller barn och barn förresten, till lekterapin kan man komma om man är upp till 18 år. Ett av rummen är inrett som ett tonårsrum, med spel, fysiska eller digitala, en generös soffa, tidningar och en darttavla. Hit in får småbarnen inte komma. Soffan gjorde att föräldrarna ofta satte sig där, men efter att man satte in en soffa i ett av lekterapins mer förskolelika rum så hålls föräldrarna ofta där i stället. Ytterligare ett rum är ett stilla rum, inrett i vitt, med discokula och andra glittriga prydnader i taket för optiska effekter, spännande belysning och ett bollhav. Enstaka gånger händer det att barn får lust att kasta bollarna, men syftet med rummet är i första hand att det ska vara tyst. Det kan också vara en bra plats att gråta på.

I ett annat av rummen finns dockor, en sjukhussäng, droppställning och lite andra sjukhussaker. Här leks förstås ofta doktorslekar och barnen leker ofta ofta det de själva är drabbade av.

Stämmer det vi har läst om, att de känner sig lättade av att leka, att de leker av sig oro och smärta? undrar jag.

– O ja, det ser vi hela tiden, intygar min guide.

Leken är ett sätt att göra det obegripliga begripligt, och leken är ett sätt att själv få kontroll. Leken kan lätt komma i skymundan när ett barn är kroniskt sjukt, men kanske är det då barn behöver lek som allra mest. Personalen på lekterapin berättar att påfallande stora barn, upp till tio år, kan komma igång och leka i sjukrummet.

Personalen jobbar med barnen ett och ett. Samlingar har de inte. Vilka barn som får komma till lekterapin bestäms på avdelnignarna och trycket är stort på det.

Förskolläraren jag pratar med ville jobba här. Visst är det tungt, tycker hon, men jag förstår att hon också brinner för att ge barnen den här fristaden. Hon har också mycket kontakt med föräldrarna, och det händer också att syskon till det sjuka barnet följer med och leker. Hela familjen påverkas om ett barn är allvarligt sjukt och inlagt på sjukhus och ofta är det det sjuka barnet som kommer i fokus. Då kan dess friska syskon också behöva bli sett.

Annonser
Det här inlägget postades i lek, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s