För och emot våldsamma dataspel

Undert julen har det rasat (faktiskt!) en debatt för och emot våldsamma dataspel. Jag hörde hjärnforskaren Martin Ingvar och spelskribenten Orvar Säfström i Studio Ett, sen dök Säfström upp i Sydsvenskan och jag läste mig igenom de ursprungliga inläggen på DN Debatt där Säfström har sällskap av flera spelforskare med docenttitel.

Det man märker direkt är att det här är två grupperingar som tycker mycket illa om varandra. Säfström hävdar svepande att hjärnforskarna överdriver, Ingvar kallar Säfström för aktör på (spel)marknaden. I själva verket är de ganska överens. Små barn ska inte spela våldsamma spel, särskilt inte om de lever i ett svagt socialt nätrverk, säger Säfström, och fortsätter: Det vi har vänt oss emot självsäkerheten i den här artikeln. Kopplingen mellan aggressivitet och våldsamma dataspel är i själva verket mycket svag. Den stora risken är att debatt om datavåld drar fokus från allvarliga problem i samhället. Att man skyller på spelen och bortse ifrån betydligt större problem.

Men det gör ju inte hjärnforskarna. I det första inlägget i DN skrev de: Risken är därför störst för påverkan av våldsamma dataspel hos barn med begränsat socialt nätverk.

Spelforskarna avfärdar studien som hjärnforskarna bygger sitt ställningstaghande på, en metastudie med över 100 000 personer och hän visar såvitt jag förstår till en annan, mindre och äldre studie. Jag hinner inte gå till källorna själv, tyvärr. Spelforskarna avfärdar hjärnforskarnas kritik som spekulationer. Är det följande passager de avser?

Tillvänjning och avtrubbning av individens impulskontroll leder till ökad risk för aggressiva beteenden i konflikter. Avtrubbningseffekten förstärks på grund av dataspelens sinnrika belöningar där spelaren belönas just för det som betraktas som starkt normbrytande beteende i det vanliga livet.

Kontinuerligt användande av våldsamma dataspel i barn- och ungdomsåren kan både motverka utvecklingen av empati och förstärka de mekanismer som hämmar empatirelaterande processer i hjärnan. Beteendestudier har också påvisat att graden av empatisk förmåga faktiskt minskar vid spelande av våldsamma dataspel.

Hjärnforskning är inte inne bland samhällsvetare. Jag har märkt en tendens att avfärda hjärnforskning som sådan. Bland medicinare skulle jag inte bli förvånad om det fanns en liknande … beröringsskräck, kanske, gentemot samhällsvetare. Det gagnar ingen och det känns inte kul att liksom behöva välja en sida.

Hörni spelforskare, jag skulle faktiskt vilja ha ett mera djupgående svar på vad ni tror om hjärnforeskarnas oro för avtrubbningseffekt och bristande utveckling av empati.

Annonser
Det här inlägget postades i hjärnkoll, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s