Tankar om kunskap och Janne, min vän

Denna text berör Peter Pohls bok Janne, min vän och innehåller spoilers. Det är en mycket bra bok så har du inte läst den ska du kanske vänta med att läsa detta inlägg.

Det hänger en tenta över mig som ska handla om vad kunskap är, och vilka konsekvenser ett socio-kulturellt perspektiv ger på synen på kunskap.

Jag djupdyker i vad kunskap är i boken Janne, min vän. Jag läser om den efter många år, och jag läser vaksamt. Jag vet ju att Janne egentligen är en flicka (eller vadå egentligen förresten?), jobbar på cirkus och antagligen bra mycket äldre än hon låtsas vara, och mer märkt av livet. Men det är så lätt att glömma, så lött att dras med i den bild av sig själv som ”Janne” visar upp.

Krister å sin sida, en väldigt vanlig Söderkille med sinne för lösryckta fakta, statistik och matematik. Han har det som Janne saknar mest av allt, familj, ordnade förhållanden, trygghet. Han får vara barn. Ha en barnslig oskuld. Men när vi kommer till slutet av boken förbannar Krille sin barnsliga oskuld. När han till slut inser att bilden av Janne rämnar så förlorar han sin oskuld. Han har samlat på sig massor med fakta i sitt kartotek och han kastar alltihop. Hade jag bara lärt mig konsten att leva på riktigt, som visst alla andra kan, konsten att lyssna och se, så hade jag väl förstått detta som var du mycket tidigare.

Han är i kris när han berättar det, och han känner den överlevandes skuld. Dessutom var det ju bra för polisutredningen att han hade antecknat Studebakerns regnummer. Men ändå …

Men du hade inte förstått. För du var ett barn och du litade på människor. Du hade vuxit upp i trygg förvissning om att dina föräldrar fanns där och älskade dig. Man måste få det! Får man det så orkar man med jävligheter bättre senare. Då kan man bli en sån som Krilles mamma och pappa som kan fungera som extraföräldrar till den som inga har, de som kan vara ett ljus i mörkret, respekt, frånvaro av våld, närvaro av mat, värme, kärlek. Utan sådana människor är vi prisgivna åt ondskan.

Kunskapsbegrepp som information, kunskap, insikter, lärdomar, allt glider i och ur vartannat. Krille tror han vet saker som visar sig helt felaktiga. Eller var de? Eller var de en alternativ verklighet, lika verklig som den första, hemska verkligheten? Där Janne kunde ha blivit hans bror. Nej syster… en omöjlig dröm?

Men Krille orkade inte med Jannes förtroende. Han anade de svarta avgrunderna och demonerna därinne. Bara aningen blev för stor för honom. Och dörren stängdes skonsamt. Janne fick fortsätta att bära sitt svarta själv.

”Kunskap plus okunskap är lika med felaktiga slutresultat. Okunskapen bestod i att jag alltid trott att det rådde mörker fram till soluppgången. Först när jag nu fick se hur det faktiskt var, fattade jag, på sådant vis att det raskt ingick i det man v e t, att det lika självklart var ljust ett bra tag före soluppgången som att den ljusa skymningen varade en bra stund efter skymningen.”

Boken handlar mycket om kunskap. Om att veta, tro sig veta, saker som visar sig vara annorlunda än de först verkar.  Bokens författare förklarar på sin hemsida att han just ville skriva en bok som inte hade svar på alla gåtor, för så tycker han livet självt är. Man får inte svar på allt. Eller när man får ett svar reser det en ny fråga. Skomakaren och hans son som hittas döda i en kolonistuga är en sån gåta. Men trodde man hade lösningen men när Krille söker upp deras grav ser han en ovårdad risig grav som knappast har hyst en jordfästning några få månader tidigare. Eller?

Krilles berättelse börjar med att Janne dyker upp en kväll, samma dag som Krille börjar i realskolan för övrigt. Bland annat innebär mötet med Janne att Krille totalt kommer att omvärdera sin syn på kunskap, vad kunskap är, vilken kunskap som är viktig. Det finns ett före och ett efter. Före mötet med Janne var Krille intresserad för korthuggna faktauppgifter, befolkningsstatistik, inkomstuppgifter, sportresultat. Han hade ett omfattande kartotek där han för in alla sina uppgifter. Mötet med Janne visar Krille att det finns en helt andra sorters kunskap – om att kunna trixa och meka med cykel, färgers namn och en underförstådd världsvana. Han vill att Janne ska lära honom mer, men vet svaret på förhand – han får ta reda på det själv. Janne å sin sida suktar efter den ”kunskap” som finns i Kristers värld, om hur man lever familjeliv, gosar med husdjur, läser Kalle Anka och äter tillsammans. Mellan raderna förstår man att Janne knappast har gått i skola eftersom han inte känner till någonting alls om kristendom, eller någon religion. mot slutet av boken berättar han själv för Krille att han inte har några föräldrar.

Kanske är det som förenar dem en önskan om den andres kunskap. Det borde vara socio-kulturellt så det förslår, att mötet med andra människor för med sig ny kunskap. Att det t o m kan vara det som för människor samman, önskan om att få ta del av den andres kunskap.

Annonser
Det här inlägget postades i Bokprat, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s