Vad är det som är så speciellt med matte?

Så här har en svensk matematikprofessor uttryckt sig om ämnet matematik i skolan:

 …ämnet är så svårgenomträngligt för många elever att dessa mår bäst av att ägna sig åt något annat

 Så länge den inställningen mot elever finns så lär den fungera som en självuppfyllande profetia. När vi i seminariegruppen pratade om våra minnen av matte kunde flera av oss peka ut ett särskilt tillfälle när vi blev exkluderade från matematiken. Fram till dess hade vi tyckt att matte var kul. Efter den händelsen blev matte svårt eller tråkigt.

För mig inträffade det ganska sent, i nian. Jag tyckte de flesta ämnen var kul men valde humanistiisk linje för att inrikta mig på språk. Vi hade vår klassföreståndare i matematik och när vi hade valt till gymnasiet visste han förstås vad vi hade valt. Då fick jag inte längre frågan på mattelektionerna lika ofta. I stället matchade läraren fram killar som skulle gå natur eller teknisk. Jag satt och räckte upp och och räckte upp men den som fick frågan var Nisse. Läraren sa saker som Tänk efter nu Nisse, du ska ju gå TEKNISK!

Då märkte jag att jag inte längre fick vara med på tåget. Och värre skulle det bli på gymnasiet. Humanistisk linje på 80-talet innebar 28 tjejer och två killar varav många hade valt den linjen för att gå en treårig linje med så lite matte som möjligt, antingen för att de hatade matte eller redan hade blivit övertygade om att de inte kunde någon matte alls.

Till denna ganska vilsna grupp sattes skolans sämsta matematiklärare. Förväntningarna på oss var obefintliga. Det gick inte att hålla någon klass på sitt eget arbete och jag sänkte min femma till en fyra (och den var inte ens ”stark”).

Sedan har jag genom åren då och då stött på inställningen hos de som kan matematik att det är något speciellt med dem, att de är de utvalda, de som har förstått. Helt i samma anda som citatet här ovanför. När det var öppet hus på min sjätteklassarens skola och föräldrarna inbjöds att vara med i matematik-dobidoo avstod många. Kandske var de rädda att göra bort sig – på mellanstadiematte.

På lärarutbildningen 2010 får jag så gå på föreläsningar där jag möter en helt annorlunda inställning till matte. den går ut på att matematik är något vi möter i vardagen, hela tiden. Som är något som hänger ihop logiskt från klossbyggandet och sandkakorna i förskolan till gymnasiemattens avancerade övningar. föreläsarna kan t o m visa hur det hänger ihop. De sår ett frö i flera som varit övertygade om sin egen oförmåga till matte och verkar lämna djupa intryck hos de flesta. Det är en av föreläsarna som visar citatet här ovanför för oss, med den passande överskriften DUMT!

Det är dags för lite självrannsakan i mattelärarkåren. Hur mycket har undervisnignen i matematik bidragit till denna uppdelning i dem som förstår och dem som inte förstår? Mina föreläsare och deras meningsfränder en svår och viktig uppgift i att sprida en mer ödmjuk och mindre elitistisk syn på matematik bland blivande och verksamma lärare.

Annonser
Det här inlägget postades i lärarutbildningen, skolan, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vad är det som är så speciellt med matte?

  1. Åse H skriver:

    Jovisst känner jag igen mig. För mig sprack det på gymnasiet, tidigt 70-tal och vi skulle räkna integraler med räknesticka.
    Just det; räknesticka. Visnackar tidigt 70-tal.
    Jag protesterade på läraren påstod att ”ett tal gick mot oändligheten” och hon kunde inte förklara vad hon menade.
    Hon var en sopa som lärare och jag insåg att jag inte skulle ha någon som helst användning av den kunskap hon försökte förmedla.
    Sedan dess har jag klarat mig galant med miniräknare och jag är en jävel på komplicerade stickmönster (som innehåller massor av tillämpad matte).

  2. Jan Olsson skriver:

    Det är verkligen roligt att läsa dina reflektioner kring matte i samband med Faludagarna. Håller med om att mattelärare inte ska sätta vare sig de själva eller ämnet i någon särställning och absolut inte se sig som de som ska avgöra vilka som kan matte och inte. Men som mattelärare har jag upplevt annan sida av problematiken, att lärare i andra ämnen ganska oreflekterat och öppet hävdar att matte är inget de kan och vill hålla på med, t.om. att de klarar sig alldeles utmärkt utan att kunna någon matte. Det förstärker också matematikämnets isolering. Här har vi en utmaning. Genom att bredda synen på matematik och låta elever möta matematik i meningsfulla sammanhang även utanför mattelektionerna borde ämnet kunna bli de verktyg att förstå omvärlden det är menat som.

    En ytterligare reflektion från mig är att citatet ”……att dessa mår bäst av att ägna sig åt något annat” faktiskt praktiseras även utanför matematiken. Jag har på nära håll sett ungdomsidrottverksamhet där ledarna snabbt ser vilka som är duktiga och låter de övriga ”göra något annat tills de är mogna”, eller t.om. i läsinlärningssammanhang där elver kan bli satta att leka med olika saker i väntan på att de ska vara redo för bokstäver. Det ”andra ” behöver inte vara något fel i sig men med en breddad syn förstår man att även det är en del i t.ex. läsinlärning. Det innebär att pedagogen måste vara medveten på vilket sätt aktiviteterna är viktiga för utvecklingen och kunna utmana barnen.

    Tack för responsen kring matematikinslagen i pg1! Det ger mig gott hopp om mattens fortsatta utvekling i skolsammnahang!
    Jan Olsson

  3. Elin G skriver:

    Jag tror det är svårt att vara en bra mattelärare med den utbildning som matematiklärarna får idag. Även de som ska bli gymnasielärare i matematik läser på tok för lite matematik för att få nån överblick och tyvärr verkar det som om många egentligen inte alls vill bli mattelärare eller är intresserade av ämnet. Ska man bli en bra mattelärare räcker det inte med att förstå det som står i boken för den årskurs man undervisar i, man måste ha mer överblick än så. Det är extremt olyckligt att utbildningen inte ger det, tycker jag. Men problemet är väl att de som tycker matte är riktigt roligt och vill lära sig mer sedan söker sig till brancher med högre löner och bättre arbetsvillkor, tror jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s