Dem som inte skolan når

Jag gillar verkligen J K Rowlings böcker om Harry Potter eftersom trollkarlssamhället är en så träffsäker metafor för vårt eget västerländska samhälle. Och då inte minst skolans värld. Tvillingarna Fred och George är två av figurerna böckerna, i grunden snälla och hyggliga och alltid lojala i striden mot Voldemort och hans anhang. Till vardags i skolan är de dock de notoriska upptågsmakarna, de som alltid ställer till bus och slutar skolan i förtid, utan examen, med ganska skrala betyg. Efter att Harry har försett dem med starkapital flyger de ut ur skolan och Umbridges terrorregim för att starta sin butik för skämtartiklar. Kvar lämnar de en korridor förvandlat till ett träsk, som lärarna sedan trollar tillbaka, förutom en hörna som visas upp för de kvarvarande eleverna som ett väldigt fint exempel på magi. Butiken går förstås strålande.

Fred och George finns förstås i verkliga livet också. Alla har vi nogt stött på en Fred eller George, som har stor begåvning men inte har mer till övers för skolan en en ful gest med fingret. En bekants chef, framgångsrik VD, sades ha slutat skolan någon gång efter sjuan. Och det var långt efter att sjuårig folkskola ersatts av nioårig grundskola i Sverige.

I takt med att utbildningsnivån höjs i hela samhället blir det gissningsvis svårare för Fred och George att verkligen lyckas. Man kan komma långt som självlärd, men man kan komma ännu längre med en utbildning, är jag övertygad om. dels för själva utbildningen, dels för att man i skolans senare år kan få verktyg att söka kunskap. Om det fungerar.

Jag minns också en solig morgon i augusti för många år sedan när jag lämnade mina barn på förskolan. Tvärs över vägen såg jag en livlig kille hand i hand med sin mamma på väg mot skolstarten i förskoleklassen. Det var lite Fred och George i honom också och jag var fylld av onda aningar inför vad han hade framför honom. Var han dömd till tio eller tretton år av leda och känslor av att vara fel och inte komma till sin rätt?

Hur ska vi göra för att Fred och George ska betrakta skolan som en resurs, en tillgång, som något de har nytta och glädje av?

Vi kan inte ändra på dem, det är oss själva vi måste ändra på.

Annonser
Det här inlägget postades i Harry Potter, se barnet, skolan, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s