De minsta barnen och demokrati

Jag har ju skrivit i min presentation här på bloggen att jag är intresserad av demokratifrågor. Och nu läser vi just om demokrati, närmare bestämt om alla människors lika värde vad gäller genus, etnicitet och så vidare.

Här saknar jag en problematisering över barns lika värde med vuxna, och små barns lika värde med stora barn. De allra allra minsta barnen, de som behöver vård på neonatalavdelning och som helst skulle ha legat kvar inne i magen, är de enda som inte har rätt att han en förälder med sig på sjukhus dygnet om. Svenska läkare uppmuntrar till tvångsmetoder för att tvinga små barn att gå emot hela sin natur och somna och sova ensamma. Nu reagerar allt fler emot metodtänkandet och påtalar det orimliga i det. När  föräldrar började reagera mot auktoritär uppfostan, som de kanske själva mött som barn, och istället försökte lyssna på sina barn, kom genast en motreaktion där de visavi barnet följsamma föräldrarna hånfullt kallades curlingförädlrar och antogs ha svårt att sätta gränser. Sen rullade snöbollen på med nannyprogrammen i teve. Nu ökar antalet anmälningar om barnmisshandel (länk). De minsta barnen, spädbarnen, är de som löper störst risk att drabbas.

Mina exempel rör alla små barn, mycket små barn till och med. Det är för att jag tror vi måste börja där. Vi kan inte se spädbarn som vita papper som vi vuxna ska fylla med ett innehåll. Vi måste se dem som medmänniskor. Och jag tycker egentligen inte om när jag skriver spädbarn som en grupp, som ”dem”. Alla har vi varit spädbarn. Det är oss själva det handlar om. Men det är en tyst grupp, som inte har samma möjligheter att föra sin egen talan som vi som är äldre. Nyfödda barn kan inte skriva debattartiklar, bilda stödgrupper eller ens tala. Men som nyfödda kan vi meddela oss på andra sätt, subtila såväl som tydliga. Man får lyssna, fråga andra och läsa på om spädbarns behov och förutsättningar.

Har man en grundinställning om att lyssna på barnet ökar man sin ”hörstyrka” som Ann Åberg skriver i Lyssnandets pedagogik. Denna hörstyrka behöver man för att släppa in barn, i alla åldrar, i vår demokrati. De kommer att säga vad de tycker om sakero ch ting, och har många kloka och kanske annorlunda infallsvinklar. Dessutom är det som är bra för barn i regel också bra för vuxna.

Annonser
Det här inlägget postades i demokrati, se barnet, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s