Genusteori och tvivel

Den här veckan läser vi om genusteori i förhållande till skolan.

Vi läser även om etnicitet, men det är en annan historia.

I antologin Genusperspektiv i skolan står en definition av feminism som tillskrivs Lena Gemzöe: ”En feminist är en person som anser 1) att kvinnor är underordnade och 2) att detta förhållande bör ändras.” Alltså är jag feminist. Det råder ingen tvekan om det. Jag har inga svårigheter med att tycka at ”detta förhållande” är förjävligt

Vi har också läst om hur könsmaktordningen upprätthålls genom att vi alla bidrar till att den gör det. Och om socialkonstruktionism som tar avstånd från ett dualistiskt förhållande mellan jaget och verkligheten och som istället betonar att de är en förutsättning för varandra. Precis som man inte kan särskilja arv och miljö, men biologiska begrepp är ju inget som förekommer i den här litteraturen.

Jag är så med på det. Jag ser det som en viktig del av arbetet i förskolan att motarbeta könsmaktordningen, att uttrycka att killar visst kan ha rosa och gifta sig med varandra, precis som tjejer kan gifta sig med varandra och leka ”starka muskler”. Jag tycker skolan begår ett stort svek mot tjejer när de inte kan byta mensskydd på ett värdigt sätt, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Det skulle vara kul att någon gång, i en avlägsen framtid, kunna jobba utomlands eller härhemma för att främja flickors skolgång och motarbeta analfabetism.

Ändå tänder jag inte riktigt på genusteorin som sådan. Varför?

En anledning kan vara att jag känner en outtalad kritik från genusforskarna för mitt sätt att leva. Jag var föräldraledig tre år i sträck. Sedan dess har jag jobbat deltid med något som kändes viktigt – som jag brann för – men var dåligt betalt,  fram tills jag började plugga. Och då väljer jag en yrkesbana som är starkt kvinnodominerad, förskollärarens. Jag känner att det inte riktigt duger för genusteoretikerna, att de skulle säga att jag bidragit till att upprätthålla könsmaktordningen. Det känns som om de skulle säga att jag inte alls har valt fritt, att jag sitter fast i strukturen, könsmaktordningen. Fast jag själv känner mig oerhört fri, stark och nöjd med mina livsval och tykcer att det är samhället och inte mig det är fel på när förskolläraryrket har lägre status och lön och större kvinnodominans än t ex matematiklärare på gymnasieskolan.

En annan anledning till att jagi nte riktigt tänder på genusteorin, så som jag har mött den här, är det starka fokuset (i mina texter) på en analys av status quo. Vi fick ett citat av Fredrik Bondestam om genusteori: ”Centralt för denna forskning är hur våra föreställningar om manligt och kvinnligt skapar möjligheter eller hinder för oss att på samma villkor få vara medborgare med tillhörande rättigheter och möjligheter och människor med samma värde.” Med Bondestams ord skulle jag vilja säga att det är för stort fokus på hindren och för lite på möjligheterna.

Ok, jag har fattat att det finns hinder, men var är möjligheterna?

Annonser
Det här inlägget postades i lärarutbildningen, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s