Nybörjartankar om vetenskapsteori

Två vetenskapliga huvudriktnignar är positivism och hermeneutik, har vi fått lära oss. Den förra kommer från naturvetenskapen och studerar det som blir kvar när man rensat undan allt man inte vet, och den senare från humaniora. Snarare än att sträva efter objektivitet och fakta handlar hermeneutik om tolkningar.

Jag har läst en del vetenskapliga arbeten och har ett hum om vilka som är mer positivistiska och vilka som är mer hermeneutiska. Det är lättare att förstå de positivistiska. Forskningen jag har läst kan vara utformad så här: Man har två populationer, i den ena gör man en intervention utifrån en hypotes man har, och den andra är kontrollgruppen. Sen mäter man skillnaden i förekomst av det man söker mellan grupperna och drar en slutsats om interventionen fick det resultat man ville undersöka i hypotesen. Man kan ha mer eller mindre invändningar mot metoden, men kanske är det lättare att ändå köpa resultatet.

Hermeneutisk forskning är svårare att förstå. Jag har läst ett par doktorsavhandlingar i hermeneutisk anda, i ett ämne som jag känner väl till.

Den ena förlorade mig redan i bakgrunden, eftersom den hade föråldrade källor och allmänt gjort dålig research. Jag har den utlånad just nu, men när jag nu tänker tillbaka på det hade jag mindre att invända mot själva forskningsmaterialet, ett antal djupintervjuer, än bakgrundens faktainnehåll.

Den andra avhandlingen hade relevanta och aktuella källor i bakgrunden. Även här bestod metodiken av bland annat intervjuer. Forskaren kommenterade t ex så här: ”Jag tolkar det som …” och så följde hennes tolkning av vad intervjupersonen hade sagt. Ganska långtgående trolknignar ibland. Jag kan tycka det är modigt. Är det vetenskap, liksom, sitta och gissa vad som döljer sig i eller bakom de ord en intervjuperson säger? Utifrån min erfarenhet av hennes forskningsfält var det hon kommit fram till mycket rimligt och relevant. Ändå hade jag svårt för tonen. Jag också var färgad av den positivistiska synen på forsning och tänkte saker som ”är detta vetenskap???” Trots att jag inte alls är någon hard core naturvetare alls. Jag misstänker att en del naturvetare i min omgivnign skulle ha ändå svårare för hermeneutisk forskning.

Det svåra verkar vara att göra hermeneutisk forskning mer allmängiltig. Vad spelar det för roll vad jag tycker och tänker och tolkar? Hur motiverar jag att folk ska ge mig forskningsanslag, och sedan ta intryck av min forskning?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Nybörjartankar om vetenskapsteori

  1. MariaKB skriver:

    Det här är ett ämne som intresserar mig mycket. För många icke-västerländska forskare är positivism ett av de fulaste orden som finns – de menar att all forskning är färgad av forskarens kulturella bakgrund och tolkad genom forskarens kultur, och att tro att man kan stå utanför sin forskning och vara objektiv ter sig väldigt etnocentriskt. Jag håller med.

    Jag hade liknande tankar som du när jag började studera – varför skulle någon bry sig om vad jag tycker och tolkar? Jag har kommit över det nu, jag vet att de som läser det inte läser det som sanningar utan just som tolkningar, och att de bygger på teorier, inte bara gissningar och tyckanden. Men visst finns det en massa urflummiga tolkningar inom humaniora, det kan vara väldigt givande att läsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s