Osorterade tankar om ledarskap

Vi närmar oss lärarrollen varligt. På seminariet i går pratade vi en del om ledarrollen och auktoritet. Är en auktoritär lärare en bra lärare? Är en bra lärare auktoritär?

Någon sa till mig att i varje grupp utkristalliseras någon som ledare. Gruppen ger den ledarrollen som man tycker verkar bäst lämpad att leda. Det ger sig ofta av sig själv. Problem blir det om en grupp – en klass – inte erkänner läraren som ledare, inte alla i alla fall, utna att t ex någhon av eleverna utmanar läraren om ledarskapet. Genom bus till exempel.

Någon annan sa att bland flockdjur ges en individ ledarrollen. Att leda är något man måste förtjäna. Om man börjar försvara sitt ledarskap med våld har man förbrukat det.

Arbetet för oss lärarstudenter är upplagt så att det ska vara empowering, det ska främja vår utveckling mot autonomi, dvs självbestämmande, oberoende. Kanske som ett sätt att inte duka under för styrdokumentens tyngd, kankse för att empowerment är inne, kanske av någon annan anledning. Men jag är glad att empowerment dök upp redan på andra dagen. en lärare som är empowering kanske inte är en lärare man minns. Men man kanske minns ämnet som något man hade lätt för, som man klarade bra.

De bästa pedagogerna är inte nödvändigtvis de lärare man minns bäst.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s