Godis, godis, godis

Mina barn och jag har godisfritt. Vi började den 1 augusti förra året och klarar barnen ett helt år ska de få 1000 kr var. För att det skulle bli ett realiserbart mål har vi en ganska snäv definition av godis, nämligen ”alla vet vad godis är” – i princip det som finns på godishyllan i affären. Choklad i en kaka eller paj får vi äta, men inte en chokladbit, Hemlagat julgodis fick vi äta och så fick de varsitt påskägg. Nu är det bara lite mer än en månad kvar!

Om det var någon som trodde att Sverige fortfarande var lördagsgodisets förlovade land kan jag säga att det stämmer inte. I det medelklass-svennesverige som vi befinner oss äts det godis alla dagar i veckan, vid många tillfällen. Barnen har blivit erbjudna godis hos kompisar, släktingar och på partyn. Godis har varit pris i fotboll och på ridtävlingar. På diverse övernattningar har de andra deltagarna haft mängder med godis. 7:eklassarens kompisar går ofta till butiken på hörnan bredvid skolan och köper godis poå lunchrasten. Naturligtvis finns det godis att köpa på hennes yngre bröders innebandy- respektive fotbollsmatscher. När de går Lucia i bykyrkan föräras de var sin Twistpåse. Min man deltar inte i godisfritt:et och löser snällt in allt godis. Jobbigast var nog när ena sonen kom hem från fotbollsskola, fem dagar efter godisförbudets inträde, med en påse bilar som han fått på avslutningen. Han gav den ståndaktigt till sin pappa.

Ändå har det blivit mindre godis i omlopp de senaste åren eller så. Jag vet inte om deras skolor har nån policy att inte dela ut godis i priser, men förr om åren har vi varit med om både choklad-adventskalendrar och små godisbitar som belöning vid olika tillfällen – i skolan.

Sverige lär vara den nation som äter mest smågodis i världen. Och godiskulturen genomsyrar sannerligen en uppväxt i Sverige.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Godis, godis, godis

  1. Ingrid skriver:

    Usch ja! Det där kan jag tycka är ett problem som varandes mamma till två (troligen tre) sackarosintoleranta barn.
    Här var det glass första dagen i skolan (!) trots att jag sagt till om mina barns intolerans och bett lärarna respektera detta. För att inte tala om alla gamlingar i närområdet som mer än gärna bjuder på saft och bullar hela sommaren. Det är snällt, men det blir så fel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s